Klimat

Det pågår idag en global klimatförändring, vilken i Sverige bland annat kommer att medföra stigande medeltemperatur, ökad nederbörd och stigande havsnivåer. Det råder stor enighet inom klimatforskningen om att det är människans utsläpp av växthusgaser som är orsaken. Statistik från SMHI visar att Sveriges klimat redan har blivit varmare och mer nederbördsrikt, för Stockholms del främst i form av en stigande årsmedeltemperatur. Stockholms stad bedriver idag ett ambitiöst arbete för att minska växthusgasutsläppen. De samlade utsläppen per invånare från uppvärmning, elanvändning och transporter i Stockholm har sedan 1990 nästan halverats. Staden behöver också hantera klimatförändringarnas förväntade effekter. Översvämningar och värmeböljor kommer att bli vanligare i framtiden. Stockholm står därför inför utmaningen att anpassa staden till ett förändrat klimat, där utsläppsminskningar och klimatanpassningsåtgärder genomförs parallellt.

De globala klimatförändringarna märks även i Stockholm

De ökade halterna av växthusgaser i atmosfären, främst koldioxid till följd av människans utsläpp, påverkar jordens strålningsbalans och är den främsta orsaken till den snabba uppvärmningen. Statistik från SMHI visar att Sveriges klimat har blivit varmare och mer nederbördsrikt. Den globala klimatförändringen har även påverkat Stockholm, främst genom en tydligt stigande medeltemperatur, men också att antalet högsommardagar ökat liksom längden på värmeböljorna. Växtsäsongen har också blivit längre till följd av uppvärmningen. Även nederbörden har ökat något, främst den maximala dygnsnederbörden. Samtidigt har antalet nederbördsdagar minskat något, vilket innebär att det faller mer nederbörd när det väl regnar.

Vintervädret i Stockholm uppvisar stora naturliga variationer från år till år. Kalla snörika vintrar kan följas av milda vintrar med liten snömängd och kort tid med isläggning på sjöarna. Ett varmare klimat leder till att mer nederbörd faller som regn istället för snö. Isläggningen påverkas av att det blir varmare i luften, vilket värmer upp vattnet. En analys av de långsiktiga trenderna visar tydligt att den pågående klimatförändringen har minskat förekomsten av snö liksom isläggningen på Mälaren.

Regional klimatanalys

Jordens medeltemperatur är stadigt stigande och det finns stor risk att den kommer att öka mer än två grader till år 2100 om inte utsläppen av växthusgaser minskar radikalt. Enligt SMHI:s regionala klimatanalys för Stockholms län från 2015 beräknas årsmedeltemperaturen för Stockholms län öka med 3-5 grader till år 2100. Årsnederbörden bedöms öka med 20-30 procent, och de extrema skyfallen blir vanligare: den maximala dygnsnederbörden beräknas öka med 20-30 procent. Tillrinningen till sjöar och vattendrag kommer att öka under vintern, men minska under vår och sommar. Det kommer att bli vanligare med värmeböljor och torka sommartid.

Läs mer i SMHI:s rapport här.

Stigande havsnivåer globalt

Den globala havsnivån stiger på grund av ett varmare klimat där glaciärer och inlandsisar smälter samtidigt som havsvattnets volym utvidgas. Den stigande havsnivån märks redan nu. Enligt IPCC steg den globala havsnivån med ca 16 cm för perioden 1902-2015. Den genomsnittliga årliga ökningen för havsnivåhöjningen var 3,6 mm/år för perioden 2006-2015. Hastigheten har ökat de senaste decennierna, på grund av ökande bidrag från inlandsisarna på Grönland och Antarktis.

I Stockholm är den årliga landhöjningen drygt 5 mm, vilket innebär att den relativa havsnivån fortfarande sjunker hos oss. Enligt tidigare bedömningar av SMHI kan det dröja till ca år 2050 innan vi får en nettoökning av havsnivån i Stockholm. Enligt SMHIs tidigare bedömningar för Stockholm, och uppdaterat med IPCCs senaste uppskattning från 2019, skulle den relativa havsnivåhöjningen bli ca en halvmeter år 2100 för det högsta utsläppsscenariot.

Utsläppen har nära på halverats i staden

Utsläppen av växthusgaser har nästan halverats sedan 1990, då beräkningarna inleddes. Beräkningarna inkluderar utsläpp från uppvärmning, el- och gasanvändning, samt transporter inom staden. Samtidigt har Stockholms befolkning ökat. Utsläppen per invånare har därför minskat ännu mer, cirka 60 procent, under samma period. Den största utsläppsminskningen har skett inom sektorn uppvärmning av byggnader, där utsläppen minskat med ungefär 70 procent sedan 1990. Utsläppen från övrig el- och gasanvändning har minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från transportsektorn har inte minskat i samma takt som de övriga sektorerna. Sedan 1990 har utsläppen från transporter minskat med ungefär 10 procent.

Två perspektiv i klimatredovisningen

I den årliga redovisningen av Stockholms klimatpåverkan beräknades utsläppen 2018 till 2,0 ton koldioxidekvivalenter per invånare. Här redovisas växthusgasutsläppen ur ett geografiskt perspektiv, vilket inkluderar uppvärmning av byggnader, el- och gasanvändning samt transporter inom stadens geografiska gränser. Utsläpp från stockholmarnas konsumtion av varor, tjänster och resor utanför kommungränsen ingår däremot inte i dessa beräkningar.

En fördel med att följa upp utsläppen ur ett geografiskt perspektiv är att man tydligt kan se vilka åtgärder som ger effekt samtidigt som kommunen har större rådighet över de utsläpp som sker inom staden. Nackdelen är att andra konsumtionsrelaterade utsläpp inte syns i uppföljningen. Inkluderas utsläpp från all konsumtion blir utsläppen betydligt högre. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar är de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen cirka 11 ton koldioxidekvivalenter per invånare i Sverige. På kommunnivå är det svårt att beräkna de totala konsumtionsbaserade utsläppen, men miljöförvaltningen bedömer sammantaget att utsläppen ligger i motsvarande storleksklass som riksgenomsnittet.

Stockholms klimatmål

De totala växthusgasutsläppen ska minska till högst 1,5 ton CO2e per invånare 2023. Målbilden till år 2040 är att Stockholms stad och dess invånare har ställt om sin energianvändning till att vara fossilfri. Detta innebär att energianvändning för uppvärmning, transporter samt el- och gasanvändning i Stockholm inte generar några nettoutsläpp av växthusgaser samt att staden verkar för att konsumtionens globala klimatpåverkan minskar kraftigt. Stockholms stad ska ligga i framkant, och därför arbetar staden med målsättningen att Stockholm ska vara klimatpositivt år 2040. För att nå detta behöver teknik och affärsmodeller utvecklas.

Stockholms stads organisation har som mål att vara fossilfri 2030 inom samma systemgränser som stadens övriga utsläppsmål. Genom att staden går före och ska vara fossilfri redan år 2030 behöver växthusgasutsläppen från energianvändningen i stadens organisation minska i en snabbare takt än motsvarande utsläpp i den geografiska staden.
0.

Tema TEMA.1
Senast uppdaterad: 2020-07-09
Kontakt

Nyheter

Nya klimatindikatorer för temperatur i Stockholm

Miljöförvaltningen har analyserat temperaturdata för Stockholm, som presenteras i form av nya indikatorer för maxtemperatur, värmeböljor, tropiska dygn, växtsäsong m.m. Läs rapporten här.

Dokument

Klimatanpassning i Stockholm

Kort presentation av förväntade effekter av klimatförändringarna, och Stockholms stads arbete med klimatanpassning.

Länkar

Mer information

Framtidens klimat i Stockholm

Kort sammanfattning av de senaste prognoserna för hur klimatet i Stockholms län kommer att förändras till år 2100.