Klimat

Utsläpp av växthusgaser Klimat- och väderstatistik Klimatanpassning

Det pågår idag en global klimatförändring, vilken i Sverige bland annat kommer att medföra stigande medeltemperatur, ökad nederbörd och stigande havsnivåer. Det råder stor enighet inom klimatforskningen om att det är människans utsläpp av växthusgaser som är orsaken. Statistik från SMHI visar att Sveriges klimat redan har blivit varmare och mer nederbördsrikt, för Stockholms del främst i form av en stigande årsmedeltemperatur. Stockholms stad bedriver idag ett ambitiöst arbete för att minska växthusgasutsläppen. De samlade utsläppen per invånare från uppvärmning, elanvändning och transporter i Stockholm har sedan 1990 nästan halverats. Staden behöver också hantera klimatförändringarnas förväntade effekter. Översvämningar och värmeböljor kommer att bli vanligare i framtiden. Stockholm står därför inför utmaningen att anpassa staden till ett förändrat klimat, där utsläppsminskningar och klimatanpassningsåtgärder genomförs parallellt.

De globala klimatförändringarna märks även i Stockholm

De ökade halterna av växthusgaser i atmosfären, främst koldioxid till följd av människans utsläpp, påverkar jordens strålningsbalans och är den främsta orsaken till den snabba uppvärmningen. Statistik från SMHI visar att Sveriges klimat har blivit varmare och mer nederbördsrikt. Den globala klimatförändringen har även påverkat Stockholm, främst genom en tydligt stigande medeltemperatur, men även nederbörden har ökat något. För att begränsa klimatförändringarnas effekter och samhällets sårbarhet, måste åtgärderna för utsläppsminskningar kompletteras med klimatanpassningsåtgärder.

Regional klimatanalys

Jordens medeltemperatur är stadigt stigande och det finns stor risk att den kommer att öka mer än två grader till år 2100 om inte utsläppen av växthusgaser minskar radikalt. Enligt SMHI:s regionala klimatanalys för Stockholms län från 2015 beräknas årsmedeltemperaturen för Stockholms län öka med 3-5 grader till år 2100. Årsnederbörden bedöms öka med 20-30 procent, och de extrema skyfallen blir vanligare: den maximala dygnsnederbörden beräknas öka med 20-30 procent. Tillrinningen till sjöar och vattendrag kommer att öka under vintern, men minska under vår och sommar. Det kommer att bli vanligare med värmeböljor och torka sommartid.

Läs mer i SMHI:s rapport här.

Stigande havsnivåer globalt

Enligt IPCC steg den globala havsnivån med 19 cm perioden 1901-2010. Den genomsnittliga årliga ökningen för havsnivåhöjningen var 3,2 mm/år för perioden 1993-2010. Havsnivån kommer att fortsätta stiga, och höjningen kommer att accelerera. IPCC gör bedömningen att uppvärmningen maximalt kan medföra en meters global havsnivåhöjning till 2100. Med landhöjning borträknad innebär det maximalt ca 40 cm höjning av havets nivå i Stockholm till år 2100. 

Utsläppen har nära på halverats i staden

Utsläppen av växthusgaser i Stockholms stad har minskat både reellt och per invånare sedan 1990, då beräkningarna inleddes. Utsläppen från uppvärmning, elanvändning samt bränslen till transporter har minskat med 30 procent till och med 2013. Per invånare har utsläppen minskat med 47 procent under samma period, från 5,4 till 2,9 ton koldioxidekvivalenter. Den största utsläppsminskningen har skett inom sektorn uppvärmning av byggnader, där utsläppen mer än halverats sedan 1990. Användningen av el och gas har minskat något, medan utsläppen från transportsektorn varit i stort sett oförändrade de senaste 25 åren.

Två perspektiv i klimatredovisningen

I den årliga redovisningen av Stockholms klimatpåverkan redovisas växthusgasutsläppen ur ett geografiskt perspektiv. Här ingår utsläpp från uppvärmning av stadens byggnader, el- och gasanvändning samt transporter inom stadens geografiska gränser. Det innebär att utsläppen kan redovisas på ett relativt tillförlitligt sätt. Fördelen är att man tydligt kan se vilka åtgärder som ger effekt samtidigt som kommunen har större rådighet över de utsläpp som sker inom staden. Nackdelen är att andra konsumtionsrelaterade utsläpp inte ingår i uppföljningen.

SCB beräknar på uppdrag av Naturvårdsverket svenskarnas klimatbelastning ur ett konsumtionsperspektiv. Under perioden 1993-2011 ökade dessa utsläpp med 17 procent. Per invånare motsvarar detta en ökning från 11,4 ton till 12,3 ton koldioxidekvivalenter. På kommunnivå är det svårt att beräkna de konsumtionsbaserade utsläppen, men miljöförvaltningen bedömer sammantaget att utsläppen ligger i motsvarande storleksklass som riksgenomsnittet.

Stockholms klimatmål

Utsläppen av växthusgaser (koldioxid, metan och lustgas) ska vara under tre ton per invånare 2015 och under 2,3 ton per invånare 2020. 2013 var utsläppen cirka 2,9 ton per invånare och har därefter sannolikt minskat ytterligare något. Målet omfattar all direktanvändning av energi inom stadens geografiska gräns. Utsläppen beräknas utifrån förbränning, produktion och direkt energianvändning samt utsläpp som sker i samband med produktion och transporter av energi. Utsläpp kommer från uppvärmning, kylning, elanvändning, gasanvändning samt alla typer av fordonsbränslen.

Målet innefattar också utsläpp från livscykeln av bränsle och elproduktion. Ett specifikt mål är att Stockholm (enligt samma definition som ovan) ska vara en fossilbränslefri stad senast 2040. Stockholms stad (kommunorganisationens drift och inköp) ska vara fossilbränsleoberoende senast 2030. 

Huvudområde TEMA.1
Senast uppdaterad: 2017-11-23
Kontakt

Nyheter

Dokument

Klimatanpassning i Stockholm

Kort presentation av förväntade effekter av klimatförändringarna, och Stockholms stads arbete med klimatanpassning.

Länkar

Mer information

Framtidens klimat i Stockholm

Kort sammanfattning av de senaste prognoserna för hur klimatet i Stockholms län kommer att förändras till år 2100.