Sett i ett internationellt perspektiv är extrem torka ovanligt i Sverige. Under torrår kan dock vattenbrist medföra stora problem lokalt och regionalt i landet. Det är framförallt de östra delarna av Götaland och Svealand som drabbas.
Torka och brist på vatten ger effekter inom många områden såsom jordbruk, skogsbruk, dricksvattenproduktion, vattenkraft och för industrier med vattenbehov. Risken för skogsbränder ökar också kraftigt vid långvarig torka, vilket sommaren 2018 utgjorde exempel på.
När det regnar mindre än normalt fylls inte markvatten, sjöar eller vattendrag på som det brukar. Om det är växtsäsong kommer växterna suga åt sig det vatten som finns i marken och inget rinner vidare ned till grundvattnet. Ibland regnar det inte alls eller väldigt lite under en lång tid. Detta kallas torrperiod.
Under torrperioder minskar avrinningen, vattenflödet från ett område i naturen. När avrinningen är låg fylls inte sjöar och vattendrag på utan vattenståndet sjunker. Mindre vattendrag kan torrläggas helt vid långvarig torka. I Stockholms stad är till exempel Igelbäcken känslig för torrperioder, och vid behov tillsätts dricksvatten för att upprätthålla ett minimiflöde.
I Stockholm inträffar oftast årets längsta torrperiod under våren (mars-maj), baserat på data sedan 1961. Den genomsnittliga längden för årsmax var 17 dygn. Det är ovanligt med torrperioder över 25 dygn, och endast tre år (1969, 1974 och 2018) var den längsta torrperioden 30 dygn eller längre, se indikator nedan.