Stigande havsnivåer

Bild över Strömmen vid Riksdagshuset
Foto: Magnus Sannebro

Den globala havsnivån stiger på grund av ett varmare klimat där glaciärer och inlandsisar smälter samtidigt som havsvattnets volym utvidgas. I Stockholm är landhöjningen fortfarande större än havsnivåhöjningen, vilket medför att den relativa havsnivån sjunker.

Den globala uppvärmningen påverkar havsnivån på flera olika sätt. De viktigaste faktorerna är den termiska expansionen (havsvattnets temperaturutvidgning) samt bidrag från smältande glaciärer och de stora inlandsisarna på Grönland och Antarktis. Men det finns stora geografiska skillnader som beror på ändrade salthaltsförhållanden, ändringar i det lokala vindklimatet, ändrade gravitationsfält när de stora istäckena minskar och landhöjnings- och landsänkningsförhållanden. Sammantaget ger detta stora regionala variationer i havets medelnivå - nu och i framtiden.

FN:s klimatpanel IPCC:s senaste utvärdering av kunskapsläget från 2014 visar att havet globalt kan komma att stiga med upp till en meter fram till år 2100, för det högsta utsläppsscenariot. Den stigande havsnivån märks redan nu. Enligt IPCC steg den globala havsnivån med 19 cm perioden 1901-2010. Den genomsnittliga årliga ökningen för havsnivåhöjningen är nu ca 3,4 mm/år. Hastigheten har ökat de senaste decennierna. I Stockholm är den årliga landhöjningen 5,2 mm, vilket innebär att den relativa havsnivån sjunker hos oss. SMHI har gjort bedömningen att för Stockholms del kan nettoeffekten av havsnivåhöjningen bli +/-0 år 2050 och drygt +40 cm år 2100, vid en global ökning med en meter.

Den globala havsnivån kommer enligt IPCC att fortsätta stiga under flera hundra år, oavsett om växthusgasutsläppen minskar drastiskt redan under detta sekel. Orsaken är att halten av främst koldioxid i atmosfären redan är så hög, och att dess uppehållstid i atmosfären är flera hundra år. Vi måste därför anpassa samhället till stigande havsnivåer under lång tid framöver.

Forskningsläget utvecklas ständigt och mer data blir tillgängligt, särskilt från satelliter. Det råder idag stor osäkerhet om utvecklingen i Antarktis, vissa forskare hävdar att den maximala havsnivåhöjningen till år 2100 kan bli upp till två meter globalt. Det är därför viktigt att det regelbundet görs sammanställningar av forskningsläget kring stigande havsnivåer.

Hur mycket har havsnivån ökat fram till idag?

Det finns idag långa mätserier av havsnivån från världens hamnstäder, som de senaste 20 åren har kompletterats av satellit­mätningar med hög noggrannhet. Det råder ingen tvekan om att det globala medelvärdet för  havsnivån har börjat stiga pga klimatförändringarna, och att takten hos den årliga höjningen av havsnivån har ökat. Figuren nedan visar den stigande havsnivån längs Sveriges kuster från 1886 till nutid, baserat på data från 14 mät­stationer. Havsnivån har stigit med ca 20 cm sedan mätperiodens början.

Diagram över den stigande havsnivån längs Sveriges kuster 1886-2015.

Havsvattenståndets förändring i centimeter, medelvärde för 14 mätstationer längs den svenska kusten perioden 1886-2016. Diagrammet är korrigerat för landhöjningen, 1886 utgör referensår. Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp. Källa: www.smhi.se

Sammanställning av kunskapsläget om stigande havsnivåer

Under 2015 gjorde Miljöförvaltningen en sammanställning av kunskapsläget om stigande havsnivåer. Syftet med detta PM var att kortfattat redogöra för IPCC:s senaste bedömningar av den framtida globala havsnivåhöjningen, förklara skillnader mellan olika typer av beräknings­modeller samt att redogöra för olika studier av de regionala variationerna hos havsnivåhöjningen. Här är länk till dokumentet.

I den slutrapport som FN:s klimatpanel IPCC publicerade, Climate Change 2014 – IPCC´s Fifth Assessment Synthesis Report (AR5), finns ett eget kapitel om havsnivåhöjningen: Sea Level Change. Denna rapport har utgjort grunden för det PM som Miljöförvaltningen sammanställt. Dessutom har särskilt fokus lagts på havsnivåhöjningens regionala variationer. Resultat presenteras från genomförda studier av förväntad havsnivåhöjning i Nederländerna, Finland och Norge samt för Östersjöregionen som helhet.  

De viktigaste slutsatserna om kunskapsläget 2015:

  • Den pågående klimatförändringen har enligt IPCC medfört att den globala havsnivån har ökat med ca 19 cm för perioden 1901-2010.
  • Den genomsnittliga ökningen hos den årliga havsnivåhöjningen var 3,2 mm/år för perioden 1993-2010.
  • De främsta källorna till havsnivåhöjningen har varit temperaturutvidgning hos havsvattnet samt smältande glaciärer, vilket svarar för 75 % av den observerade havsnivåhöjningen sedan 1970-talets början.
  • De fysikaliska processbaserade klimatmodellerna har förbättrats sedan föregående IPCC-rapport, och kan nu i stort sett korrekt beräkna den verkligt uppmätta havsnivåhöjningen, vilket innebär att modellernas tillförlitlighet att beräkna framtida havsnivåhöjning har ökat.
  • IPCC:s bedömning av den globala havsnivån år 2100 för det högsta utsläppsscenariet RCP8,5 ger en havsnivåhöjning med 52-98 cm.
  • IPCC:s bedömning utgör ett stöd för SMHI:s tidigare bedömning om en trolig övre gräns på ungefär en meter global havsnivåhöjning till år 2100.
  • Endast en omfattande kollaps av inlandsisen på den Västantarktiska halvön skulle kunna orsaka en högre global havsnivåhöjning, enligt IPCC är det troligt att det då handlar om ”högst ett par decimeter extra havsnivåhöjning”.
  • Till år 2300 bedömer IPCC det mest troligt att havsnivån ökar med ca 1-3 meter.
  • De regionala havsnivåförändringarna kan skilja sig påtagligt från det globala medelvärdet, enligt IPCC kan den relativa (upplevda) havsnivåökningen i Arktis och delar av Antarktis vara upp till 50% lägre jämfört med det globala medelvärdet.
  • Beräkningar gjorda av såväl Finnish Meterological Institute som BACC II-projektet visar att havsnivåhöjningen i Östersjön sannolikt blir cirka 80 % av det  globala medelvärdet, främst p.g.a. förändringar i jordens gravitationsfält när inlandsisarnas volym minskar.

IPCC:s prognos för den globala havsnivåhöjningen till 2100

Figuren nedan visar IPCC:s prognos för havsnivåhöjningen till år 2100, där det sannolika intervallet för utsläppsscenarierna RCP2,6 (blått) och RCP8,5 (rött) visas som skuggning runt den genomsnittliga utvecklingskurvan för havsnivåhöjningen. IPCC:s bedömning för det högsta utsläppsscenariet RCP8,5 ger en havsnivåhöjning med 52-98 cm till år 2100.

Diagram över IPCC:s beräknade globala havsnivåhöjning till år 2100.

IPCC:s beräknade höjning av den globala genomsnittliga havsnivån fram till år 2100 (m) med perioden 1986-2005 som referens. Beräkningarna är gjorda med processbaserade modeller med två olika antaganden om den framtida effekten av utsläpp av växthusgaser (RCP 2,6 respektive RCP 8,5). Den beräknade sannolika (> 66 %) spridningen är markerad som ett skuggat område. Till höger visas sannolik spridning för perioden 2081-2100 för alla RCP-scenarier där heldragen linje avser medianvärdet. Källa: SMHI, 2014.

IPCC gör bedömningen att endast en omfattande kollaps av de marina delarna hos Antarktis inlandsis, särskilt på den Västantarktiska halvön, skulle kunna orsaka en global havsnivåhöjning som överstiger den sannolika nivån som redovisas i figuren ovan. Det är svårt att bedöma hur stort bidrag detta skulle medföra, men IPCC anser att det är troligt att det handlar om ”högst ett par decimeter extra havsnivåhöjning”.

När det gäller havsnivåhöjningen efter 2100 konstaterar IPCC att kunskapen om hur mycket havsnivån förväntas stiga är ytterst begränsad. Till år 2300 bedömer IPCC det mest troligt att havsnivån ökar med ca 1-3 meter. Det råder full enighet inom vetenskapen om att den globala havsnivån kommer att fortsätta stiga under flera hundra år, oavsett om växthusgasutsläppen minskar drastiskt redan under detta sekel. Orsaken till det är att halten av främst koldioxid i atmosfären redan är så hög, och att omsättningstiden för koldioxid är så lång, att klimateffekterna kommer att vara bestående under lång tid framöver.

BACC II:s bedömning av havsnivåhöjningen i Östersjön

2015 publicerades en genomgång av kunskapsläget för Östersjöregionen av organisationen BACC II  (Second BALTEX Assessment of Climate Change for the Baltic Sea Basin). I den vetenskapliga styrgruppen för BACC II har det ingått representanter från SMHI, Göteborgs universitet och Lunds universitet. Här är länk till BACC:s hemsida där rapporten kan laddas hem.

Havsnivån i Östersjöområdet kännetecknas av stora variationer regionalt, vilket förstärks av kortvariga väderhändelser som kan orsaka extrema vattenivåer. Ett exempel är västliga stormar som transporterar in mer vatten i Östersjön och därmed höjer vattennivån. Dessa naturliga variationer medför att det är svårare att beräkna den genomsnittliga årliga havsnivåökningen i Östersjöns jämfört med det globala medelvärdet. BACC II bedömer att en eventuell avvikelse troligen inte är så stor.

BACC II-rapporten gör en prognos av havsnivåhöjningen till år 2100.  Särskilda kartor för Östersjön har tagits fram som visar den förväntade höjningen för två klimatscenarier: "mid-range" samt "high-end". Enligt BACC II blir havsnivåhöjningen i Östersjön sannolikt ca 80 % av det  globala medelvärdet för ”mid-range”-scenariot, främst pga förändringar i jordens gravitationsfält. Kartorna visar den regionala variationen för hela Östersjöområdet, både som absolut och relativ havsnivåhöjning.  För Stockholms del så ger "mid-range"-scenariet knappt någon relativ havsnivåhöjning alls, medan "high-end"-scenariet visar en relativ havsnivåhöjning på ca 0,5 meter, se figur nedan.

Karta över bedömd havsnivåhöjning i Östersjön till år 2100.

Uppskattad maximal relativ havsnivåhöjning (m) i Östersjön för år 2090-2099 jämfört med perioden 1990-1999 (högra bilden).  Den övre vänstra bilden visar den absoluta havsnivåhöjningen (m), den undre vänstra bilden visar landhöjningen (m). Av figuren framgår att den relativa havsnivåhöjningen i Stockholm förväntas bli maximalt ca 0,5 meter till år 2100. Källa: BACC II 2015.

SMHI:s bedömning av stigande havsnivå  i Stockholm till 2100

SMHI har år 2010 gjort en bedömning av den troliga maximala höjningen av den globala havsnivån till år 2100, baserat på en genomgång av internationell forskning och bedömningar av nationella myndigheter. SMHI kom fram till att en övre gräns för hur mycket havsytan kan komma att stiga är ungefär en meter för perioden 1990-2100 räknat som ett globalt medelvärde.

SMHI har tagit fram en bedömning för Stockholm som visar den teoretiska utvecklingen av havsnivåhöjningen till 2100, med en antagen ökningstakt om 30 cm till år 2050 och 100 cm år 2100, se figur nedan. Eftersom landhöjningen är konstant (5,2 mm/år i Stockholm), kunde en kurva över nettoeffekten i Stockholm konstrueras. Detta brukar benämnas ”relativ havsnivåhöjning” i den vetenskapliga litteraturen, och som alltså är den upplevda höjningen av havsnivån sett från land.

Diagram över uppskattad havsnivåhöjning i Stockholm till år 2100. 

Den globala havsnivåhöjningen, landhöjningen i Stockholm och nettohöjning av Saltsjöns nivå. En landhöjning med 5,2 mm/år har antagits och en höjning av det globala medelvattenståndet med 30 cm år 2050 och 100 cm år 2100. Under dessa antaganden är nettoeffekten +/-0 år 2050 och drygt +40 cm år 2100. Källa: SMHI, 2010.

SMHI:s uppdatering av det klimatvetenskapliga kunskapsläget

SMHI har i sin Uppdatering av det klimatvetenskapliga kunskapsläget från 2014 tagit upp frågan om stigande havsnivåer efter 2100. Beträffande forskningsläget gör SMHI bedömningen att de största osäkerheterna om den framtida havsnivåhöjningen gäller perioden efter år 2100. IPCC:s bedömning om en havsnivåhöjning till år 2300 med 1-3 meter för RCP8,5 kan visa sig vara i underkant enligt SMHI. Man lyfter särskilt fram att avsmältningen av inlandsisen på Västantarktis går snabbare än vad man visste då IPCC:s senaste rapport (AR5) togs fram. Länk till rapporten.

Delområde TEMA.1.3.2
Senast uppdaterad: 2017-12-04
Kontakt

Nyheter

Riktlinjer

Fakta

Framtidens havsnivåer

Faktablad från IPCC på svenska om orsakerna till stigande havsnivåer och prognoser för framtiden (2014).

Dokument

Kunskapsläget om stigande havsnivåer

PM om stigande havsnivåer baserat på IPCC:s senaste bedömning, med fördjupning om regionala variationer. Sammanställt av Miljöförvaltningen 2015.

Mälaren och Saltsjöns framtid

Kartläggning om Mälarens och Saltsjöns framtid i ett förändrat klimat, genomförd av länsstyrelserna runt Mälaren 2013.

Länkar