PCB i fisk

PCB är ett miljögift som ansamlas starkt i fisk. Man kan se i den nationella övervakningen av miljögifter att halten PCB i fisk minskat kraftigt sedan användningen förbjöds på 70-talet, men PCB finns fortfarande kvar i fisk och sediment i våra vattendrag.

2010 startade en årlig övervakning av halten PCB i abborre från tre av Stockholms vattenområden; Drevviken, Årstaviken och Saltsjön. Sedan 2013 ingår även Brunnsviken i övervakningen.

Koncentrationen av PCB kan mätas i mängd per gram fisk (färskvikt), men eftersom PCB ansamlas i fettet kan man också mäta PCB som mängd per gram fett (fettvikt). Halterna av PCB i den nationella övervakningen av miljögifter mäts på fettviktsbasis.

Diagrammet visar medelhalter av summan av sju varianter (kongener) av PCB i abborre mätt på fettviktsbasis.

Medelhalter av summa-PCB i fisk (fettvikt)
Färgruta Brunnsviken
Färgruta Djurgårdsbrunnsviken
Färgruta Drevviken
Färgruta Årstaviken
Datakälla: Miljögiftsövervakning i ytvatten och fisk i Stockholm 2013.

Kommentar

Trots att PCB förbjöds i Sverige redan på 1970-talet återfinns PCB fortfarande i fisk i sjöar eftersom dessa ämnen bryts ner mycket långsamt. Generellt sett är halterna av PCB i fisk högre i södra delen av Sverige jämfört med längre norrut.

I Årstaviken och Drevviken var de uppmätta halterna i samma storleksordning år 2013 som
2010, medan de i Djurgårdsbrunnsviken var ungefär fyra gånger lägre år 2013 än 2010. Den analyserade fisken har varierat i storlek mellan provlokaler och år vilket kan påverka skillnaden i halter.

Halterna av PCB i Stockholms fisk är kraftigt förhöjda jämfört med halter uppmätta i den nationella övervakningen av PCB i fisk.
Indikator TEMA.6.6.5
Senast uppdaterad: 2016-06-17
Ansvarig organisation
  • Miljöförvaltningen

Dokument