Samtliga svenska fladdermusarter är nattaktiva och tillhör familjen läderlappar. De lever av insekter som de fångar med hjälp av 'ekopejling' med ultraljud. Fladdermöss förekommer i en rad olika naturtyper och även inne i bebyggelsen, beroende på art. Lövrika miljöer - framförallt ädellövskog - med halvöppen och varierad vegetationsstruktur, kombinerat med grunda näringsrika sjöar och vattendrag, hör till de viktigaste livsmiljöerna för fladdermöss.
För att vila under dagen, övervintra eller föda upp ungar söker sig fladdermössen till ihåliga träd, grottor och även byggnader. Genom att sätta upp fladdermusholkar i områden där de brukar jaga kan man förbättra fladdermössens möjligheter att hitta skyddade vrår.
Alla våra fladdermöss är skyddade av både EU-lagstiftning och svenska Artskyddsförordningen. De får inte fångas, dödas eller flyttas, och boplatserna får inte förstöras. Fladdermöss skadar inte hus eller livsmedel. Däremot ger de oss ekosystemtjänster genom att äta stora mängder insekter, t ex myggor som kan upplevas besvärande i våra trädgårdar. De är också goda indikatorer på landskapets naturkvalitéer.
Stockholms stad hyser idag minst elva arter fladdermöss, vilket utgör 79% av de fladdermusarter som observerats i länet och 61% av dem som observats i landet sedan år 2000. De vanligaste i Stockholm är nordfladdermus, dvärgpipistrell och vattenfladdermus. I länken härintill om inventeringar kan du ladda ner Södertörnsekologernas rapport och läsa mer om de flesta av dessa arter.
Resultatet av Södertörnsekologernas fladdermusinventering 2017-18 blev överraskande för Stockholms del; fyra nya arter registrerades som inte var kända i staden sedan tidigare. Tre av dem är hotade i Sverige och står med på den s.k. rödlistan, där man bedömer arters utdöenderisk: dammfladdermus (hotkategori "Starkt hotad", EN), sydfladdermus (EN) och fransfladdermus (hotkategori "Sårbar", VU). Dessutom hittades trollpipistrell, som är ovanlig i Stockholmstrakten.