1.1. Koppar är viktigt i samhället

Koppar är en metall som har god ledningsförmåga för värme och elektrisk ström och god härdighet i luft och vatten. I fuktig luft, särskilt i närvaro av luftföroreningar, bildas ett svart oxidskikt, som sedan kan omvandlas till en grön patina.

Koppar är livsnödvändigt för människor, djur och växter. Men samtidigt kan kopparhalter som bara marginellt överstiger de naturliga ge upphov till skadliga effekter på mark- och vattenorganismer.

1.1.1. I Stockholm finns förhöjda halter

I Stockholm finns förhöjda halter av koppar i vatten, sediment, mark och grundvatten.

1.2. Liten del av användning orsakar stora utsläpp av koppar

Den vita cirkeln visar den totala mängden koppar som finns i olika varor i Stockholm. Det finns cirka 120 000 ton koppar i Stockholm. Det största användningsområdet för koppar är elektrisk utrustning, t.ex. transformatorer, generatorer och elkablar.

De fyra användningsområden som är av störst betydelse för miljösituationen i Stockholm är: tappvattensystem, bromsbelägg, koppartak, kontaktledningar. Dessa fyra områden utgör dock bara en liten del, cirka 9 %, av den totala användningen.

Klicka på de röda detaljerna i bilden eller de färgade rutorna för att läsa mer.

Källa: Bergbäck m.fl. 2001

1.2.1. Tillförsel

Varje år tillförs cirka 2300 ton koppar till Stockholm, t.ex. elektrisk utrustning, vitvaror och mässingskranar. Mässing är en blandning av koppar och zink.

Källa: Sörme m.fl. 2001a

1.2.2. Tappvattensystem

Systemen för dricksvatten i fastigheter består bland annat av rör, kopplingar, värmeväxlare, och varmvattenberedare. Många delar i dessa system är gjorda av koppar. Totalt finns cirka 6500 ton koppar i tappvattensystemet i Stockholm.

Källa: Sörme m.fl. 2001a

1.2.3. Tak och fasader

Ärgade koppartak får den karaktäristiska gröna färgen. Koppartak finns t.ex. på Stadshuset, Riddarhuset och Vasamuseet. Genom analys av flygfoton har koppartaksytan i Stockholm kunnat beräknas till omkring 600 000 m2. Detta motsvarar cirka 4200 ton koppar

Källa: Ekstrand m.fl. 2001, Bergbäck m.fl. 2001

1.2.4. Kontaktledningar

De luftledningar som försörjer tåg och spårvagnar med ström består av koppar. Totalt finns cirka 200 ton koppar i kontaktledningar i Stockholm.

Källa: Sörme m.fl. 2001a

1.2.5. Bromsbelägg

Friktionsmaterialet i bromsbelägg är sammansatt av ett stort antal ämnen, där fibrer av stål, glas och plast tjänar som armering i materialet. För värmeavledning används bland annat koppar. Cirka 18 ton koppar beräknas finnas i bromsbeläggen i Stockholms alla fordon.

Källa: Westerlund 1998

1.2.6. Dagvatten

Vatten som hamnar på vägar, trottoarer och annat ”hårt” kallas dagvatten. Med dagvatten kommer koppar till sjöar och vattendrag i Stockholm. I vissa fall finns rening av trafikdagvattnet innan det släpps ut, men i de allra flesta fall släpps det ut orenat. Koppar i dagvattnet kommer främst från slitage av bromsbelägg. Små mängder kommer också från asfalten.

Källa: Sörme och Lagerkvist, 2002

1.2.7. Övriga källor

Den allra största mängderna koppar finns i olika typer av elektrisk utrustning. Dock ger denna användning försumbar spridning.

Koppar finns också i asfalt och bildäck. I födan finns också koppar, vilket är nödvändigt för oss människor.

1.2.8. Industrier

Värtvaverket sprider små mängder, se spridning.

1.3. Koppar sprids främst från tappvattensystem och bromsbelägg

Koppar läcker långsamt ut från produkter som exponeras i fuktiga miljöer eller utsätts för slitage. Det totala läckaget är cirka 12 ton per år. I bilden visas hur stor del av detta läckage som kommer från tappvattenledningar, koppartak, kontaktledningar och bromsbelägg (de färgade pilarna), jämfört med spridningen från industrier (den svarta pilen) och från övriga källor (den vita pilen).

Klicka på de färgade fälten för att få ytterligare information.

Källa: Bergbäck m.fl. 2001

1.3.1. Tappvattensystem

Tappvattensystemen är den enskilt största spridningskällan i Stockholm. Kopparläckaget från kopparrör, värmeväxlare och varmvattenberedare är cirka 4,3 ton per år och hamnar huvudsakligen i avloppsreningsverkens rötslam. De högsta halterna finns i varmvattnet.

Källa: Sörme m.fl. 2001b

1.3.2. Bromsbelägg

Bilarnas bromsbelägg slits vid bromsning. Beläggen innehåller en mycket liten del av den totala mängd koppar som är i användning i Stockholm. Trots detta står slitaget för en stor del av den totala kopparpåverkan. Kopparutsläppen från bromsbelägg uppgår till cirka 3,9 ton koppar per år.

Källa: Sörme m.fl. 2001b, Westerlund 1998

1.3.3. Koppartak

Koppartaken får i kontakt med syre, vatten, och luftföroreningar ett korrosionsskikt som med tiden blir grönt, de får patina. Vid regn sköljs oxiderad koppar av från takytan. Äldre tak med patina läcker något mer koppar per ytenhet än nyare med brunfärgade korrosionsskikt. Avrinningen från tak och fasader innehåller cirka 1 ton koppar per år.

Nya forskningsresultat tyder på att koppar som frigörs från taken kan fastna på ytor som vattnet passerar i t ex dagvattenledningar.

Källa: Bergbäck m.fl. 2001, Karlén 2001

1.3.4. Kontaktledningar

När tågen rör sig sker ett slitage på de kontaktledningar som försörjer tåget med ström, och koppar sprids till mark och vatten. Kopparutsläppen uppgår till cirka 1,2 ton koppar per år.

Källa: Sörme m.fl. 2001b

1.3.5. Övriga källor

Totalt sprids cirka 1,2 ton koppar per år från övriga källor, bland annat asfalt (cirka 400 kg/år) och bildäck (cirka 200 kg/år). Från den mat Stockholmarna äter hamnar cirka 400 kg koppar per år i avloppet årligen. Från elektriska jordningar läcker koppar till den närmast omgivande marken. Denna mängd är dock mycket svår att uppskatta.

Tidigare spreds mycket koppar i Saltsjön från båtbottenfärger. Genom reglering har mängderna minskats ordentligt.

Källa: Sörme m.fl. 2001b

1.3.6. Industrier

Industriutsläpp är inte längre någon betydande kopparkälla i Stockholm. De har tagits med här för att visa hur lite som sprids från industrier jämfört med andra källor. Detta är ett resultat av att mycket arbete har lagts ned på att minska industrins utsläpp.

I Kemikalieutsläppsregistret (KUR) på Naturvårdsverkets hemsida finns uppgifter att endast cirka 30 kg koppar släpps ut från stora industrier (Värtaverket) i Stockholm.

1.4. Miljöpåverkan

Den koppar som sprids i Stockholm påverkar mark, sjöar, vattendrag och avloppsreningsverkens rötslam. Generellt är föroreningssituationen för koppar bekymmersam, med störst dokumenterad påverkan i sediment och grundvatten.

Klicka på de röda fälten i bilden för att få ytterligare information.

1.4.1. Miljöpåverkan - Mälaren

Koppartillförseln från Stockholm till sediment i östra Mälaren (öster om Smedslätten/Klubben) är cirka 0,9 ton per år. Vid jämförelse med djupare liggande, äldre, sediment är dock trenden att halterna minskar.

Källa: Sternbeck 2000b, Jonsson 2000

1.4.2. Miljöpåverkan - Saltsjön

Tillförseln av koppar från Stockholm till sediment i Saltsjön (inklusive Lilla Värtan) är 1,4 ton per år. Detta har bidragit till att kopparhalterna hör till de högsta som har uppmätts i Östersjön. Halterna är ännu högre en bit ner i sedimenten, vilket indikerar att tillförseln av koppar var ännu större för några decennier sedan.

Källa: Sternbeck 2000b, Jonsson 2000, Blomqvist och Larsson 1996

1.4.3. Miljöpåverkan - Småsjöar och vattendrag

Den årliga tillförseln är cirka 0,5 ton. Särskilt starkt förorenade av koppar är Brunnsviken, Råcksta Träsk, Långsjön och Trekanten. Där finns ytsediment med 'mycket stor' föroreningsgrad. Halterna visar ingen tydlig tidstrend.

Källa: Vattenprogram för Stockholm, Sternbeck 2000b

1.4.4. Miljöpåverkan - Mark

Marken i Stockholms stad tillförs cirka 4 ton koppar per år. Kopparhalten i jordar i innerstaden är förhöjd 2,5 gånger jämfört med jordbruksmark i regionen. Totalt beräknas marken bara i innerstadens parker och grönområden ner till 30 cm djup innehålla 40 ton koppar från mänskliga utsläpp. Föroreningen av marken har lett till att grundvattnet i Stockholm generellt har mycket höga kopparhalter; tio gånger högre än grundvattnet i svensk skogsmark. Det är därmed den metall som överlag har den största förhöjningen i Stockholms grundvatten.

Källa: Bergbäck m.fl. 2001, Linde m.fl. 2001, Aastrup m.fl. 2001

1.4.5. Miljöpåverkan - Rötslam

Cirka 6 ton koppar hamnar varje år i reningsverkens rötslam. Detta slam är en förnyelsebar resurs framför allt som fosforkälla för jordbruket. Men föroreningar i slammet utgör ett problem för möjligheten att återföra fosforn till jordbruket. Naturvårdsverkets bedömning är att dagens koppartillförsel innebär en långsiktig upplagring i jordbruksmarken. Arbetet med att ytterligare sänka kopparnivåerna måste därför fortsätta.

Källa: Bergbäck m.fl. 2001, Naturvårdsverket 1993

1.5. Åtgärder

Den långsiktiga strategin för att minska påverkan av koppar på Stockholmsmiljön är att begränsa sådan användning som kan ge stora utläckage. Rening av utsläpp, och då i första hand av dagvatten, kan också behövas eftersom koppar under lång tid kommer att finnas kvar i bland annat bilbromsar och som takmaterial.

Klicka på någon av de röda eller gröna figurerna i bilden för att få ytterligare information

1.5.1. Nya koppartak begränsas

I det tidigare gällande program för ekologiskt byggande fanns en riktlinje om att koppar inte fick användas som tak- och fasadmaterial vid nybyggnation på stadens mark, om inte dagvattnet renades. I andra fall kan staden agera som myndighet och förelägga fastighetsägare att välja ett annat takmaterial än koppar vid ny- och ombyggnad.

1.5.2. Tappvattensystem utan koppar minskar mängden koppar i slam

I den nya stadsdelen Hammarby sjöstad tillåts koppar inte i tappvattensystemen.

1.5.3. Dagvatten blir renare med mindre koppartak

Dagvatten kommer koppar till sjöar, vattendrag och skärgården runt Stockholm. En minskad belastning på dessa vatten kan man få genom rening av dagvattnet. Detta är dock ingen hållbar lösning eftersom det uppstår ett avfall vid reningen som måste tas om hand. Men det allra bästa är att minska föroreningarna vid källan, d.v.s. att minska spridningen från tak, fasader och bromsbelägg. Dock har staden inga möjligheter att minska kopparspridningen från bromsbelägg. Principen att arbeta vid källan i första hand är fastslagen i stadens dagvattenstrategi.

1.5.4. Svårt att undvika koppar i bromsbelägg

Det finns ett EU-direktiv som reglerar att blyhalten i bromsbelägg måste vara mycket låg. Kopparhalten regleras inte alls. Det är inte känt om eventuella förändringar för att sänka blyhalten, på grund av detta direktiv, även påverkar kopparinnehållet i bromsbeläggen.

Högskolan i Kalmar utreder just nu på Miljöförvaltningens uppdrag kopparhalten (och även halter av andra metaller) i olika bromsbelägg. Detta för att se om det har skett någon förändring sedan 1998 då Miljöförvaltningen gjorde en liknande undersökning.

1.5.5. Inga åtgärder mot kontaktledningar

Idag finns inga åtgärder mot den spridning av koppar som sker från kontaktledningar.

1.5.6. Kraftigt förorenade områden saneras

Förorenade områden kan saneras genom att jord och sediment grävs bort eller muddras. Oftast handlar det då om en kombination av många olika föroreningar, där koppar kan ingå. Sådan sanering är dock både dyr och komplicerad. Vid muddring kan stora mängder sediment röras upp i vattnet och det finns risk att föroreningar som har legat bundna omlagras och frigörs. Den förorenade jorden och muddermassorna blir ett nytt problem. Enligt lagstiftningen är det verksamhetsutövaren (dvs den som använder marken) som är skyldig att sanera marken. Detta regleras i Miljöbalken 10 kap (Förorenade områden).