PCB i fisk
PCB är industrikemikalier som har använts i stor utsträckning i till exempel fogmassor vid byggnation. PCB är fettlösligt och lagras i vävnaden hos levande organismer. Man kan se i den nationella övervakningen av miljögifter att halten PCB i fisk minskat kraftigt sedan användningen förbjöds på 70-talet, men ämnena finns fortfarande kvar i miljön eftersom de bryts ner långsamt.
2010 startade en årlig övervakning av halten PCB i abborre från tre av Stockholms vattenområden; Drevviken, Årstaviken och Saltsjön. Sedan 2013 ingår även Brunnsviken i övervakningen och sedan 2016 även Ulvsundasjön. Under 2016 och 2017 analyseras PCB i abborre i ytterligare ett antal sjöar i Stockholm. Eftersom PCB ansamlas i fettet mäts PCB oftast som mängd per gram fett (fettvikt). Halterna av PCB i den nationella övervakningen av miljögifter mäts på fettviktsbasis.
Diagrammet visar medelhalter av summan av sju varianter (kongener) av PCB i abborre mätt på fettviktsbasis.
| Trend: |  Utvecklingen går åt rätt håll sedan 2013 |
| Senaste värdet: | 5,0 mg/kg (2016) |
| Utgångsvärde: | 7,4 mg/kg (2013) |
Kommentar
Trots att PCB förbjöds i Sverige redan på 1970-talet återfinns PCB fortfarande i fisk i sjöar eftersom dessa ämnen bryts ner mycket långsamt. Generellt sett är halterna av PCB i fisk högre i södra delen av Sverige jämfört med längre norrut.
I Årstaviken och Drevviken var de uppmätta halterna i samma storleksordning år 2013 som
2010, medan de i Djurgårdsbrunnsviken var ungefär fyra gånger lägre år 2013 än 2010. Den analyserade fisken har varierat i storlek mellan provlokaler och år vilket kan påverka skillnaden i halter.
Halterna av PCB i Stockholms fisk är kraftigt förhöjda jämfört med halter uppmätta i den nationella övervakningen av PCB i fisk.
- Miljöförvaltningen