Totalkväve, sjöar

Totalkväve innefattar både kväve som är direkt tillgängligt för växterna och kväve som är bundet i organismer och mineraler. Kväve är efter fosfor det viktigaste näringsämnet i sötvatten. Fosfor brukar vara det ämne som bestämmer hur mycket växter som kan finnas. I sjöar, som är starkt påverkade av mänskliga aktiviteter, kan dock fosformängden bli så stor att kväve istället är det ämne som förekommer i underskott. Tillförseln av kväve kommer då att avgöra hur stor växternas produktion blir. Kvävebrist leder ofta till blomning av blågröna alger, som kan utnyttja kväve från luften.

Ytvattnets innehåll av totalkväve i augusti, rullande 3-års medelvärden.
Färgruta Spegeldammen
Datakälla: Stockholm Vatten

Kommentar

Ungefär hälften (11 av 21 vattenområden) visar på höga till mycket höga kvävehalter. Halterna visar inte så stora variationer mellan åren, även om en svagt positiv trend kan urskiljas för de flesta sjöarna.

Tillståndsklassning

Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Bedömningen ska egentligen grundas på hela perioden maj-oktober. Uppgifter från enbart augusti ger troligen ett något för lågt värde.

 Extremt höga halter >5 mg/l
 Mycket höga halter 1,25–5 mg/l
 Höga halter 0,625–1,25 mg/l
 Måttligt höga halter 0,3–0,625 mg/l
 Låga Halter <0,3 mg/l
Indikator TEMA.3.1.13.3.2
Senast uppdaterad: 2017-05-18
Kontakt