PCB i fisk

PCB är industrikemikalier som har använts i stor utsträckning i till exempel fogmassor vid byggnation. PCB är fettlösligt och lagras i vävnaden hos levande organismer. Man kan se i den nationella övervakningen av miljögifter att halten PCB i fisk minskat kraftigt sedan användningen förbjöds på 70-talet, men ämnena finns fortfarande kvar i miljön eftersom de bryts ner långsamt.
2010 startade en årlig övervakning av halten PCB i abborre från tre av Stockholms vattenområden; Drevviken, Årstaviken och Saltsjön. Sedan 2013 ingår även Brunnsviken i övervakningen och sedan 2016 även Ulvsundasjön. Under 2016 och 2017 analyseras PCB i abborre i ytterligare ett antal sjöar i Stockholm. Eftersom PCB ansamlas i fettet mäts PCB oftast som mängd per gram fett (fettvikt). Halterna av PCB i den nationella övervakningen av miljögifter mäts på fettviktsbasis.

Diagrammet visar medelhalter av summan av sju varianter (kongener) av PCB i abborre mätt på fettviktsbasis.

Medelhalter av summa-PCB i fisk (fettvikt)
Färgruta Magelungen
Datakälla: Miljögiftsövervakning i ytvatten och fisk i Stockholm 2013.

Kommentar

Trots att PCB förbjöds i Sverige redan på 1970-talet återfinns PCB fortfarande i fisk i sjöar eftersom dessa ämnen bryts ner mycket långsamt. Generellt sett är halterna av PCB i fisk högre i södra delen av Sverige jämfört med längre norrut.

I Årstaviken och Drevviken var de uppmätta halterna i samma storleksordning år 2013 som
2010, medan de i Djurgårdsbrunnsviken var ungefär fyra gånger lägre år 2013 än 2010. Den analyserade fisken har varierat i storlek mellan provlokaler och år vilket kan påverka skillnaden i halter.

Halterna av PCB i Stockholms fisk är kraftigt förhöjda jämfört med halter uppmätta i den nationella övervakningen av PCB i fisk.
Indikator TEMA.3.1.3.7
Senast uppdaterad: 2017-08-31
Ansvarig organisation
  • Miljöförvaltningen

Dokument