Zink i ytvatten - sjöar

Tungmetaller i ytvatten har sedan 2009 undersökts vid tre platser i Stockholm inom miljöförvaltningens miljögiftsövervakning: Drevviken, Årstaviken och Saltsjön. Från 2016 har provtagningen utökats och omfattar nu fler platser i både inlandsvatten och kustvatten.

Zink är ett särskilt förorenande ämne som ingår i bedömning av ekologisk status. I Miljöbarometern redovisas zinkhalter för tio sjöar i Stockholm i jämförelse med Naturvårdsverkets förslag till gränsvärde för sjöar.

Zink i ytvatten- årsmedelhalt i sjöar (löst)
Färgruta Magelungen
Datakälla: Miljögiftsövervakning av ytvatten

Kommentar

Undersökningen visar att halterna varierar mellan år och mellan stationer som har undersökts under längst tid. Halterna låg i samtliga lokaler 2016 under Naturvårdsverkets förslag till gränsvärde på 8 µg/l, även om marginalerna i vissa fall är små.

Bedömningsgrunder för god vattenstatus i sjöar och vattendrag är 5,5 µg/l (biotillgänglig halt). Havs- och vattenmyndigheten kommer under 2016 att ge ut en vägledning om hur den biotillgängliga halten ska beräknas. Tills denna metod är framtagen anges i figuren det förslag till gränsvärde för ytvatten i sjöar och vattendrag som Naturvårdsverket tidigare föreslagit (8 µg/l).
Indikator TEMA.3.1.3.3
Senast uppdaterad: 2017-05-19
Ansvarig organisation
  • Miljöförvaltningen