PFOS i fisk

PFOS tillhör gruppen perfluorerade ämnen, som visat tecken på att vara giftiga för vattenlevande djur. PFOS är mycket svårnedbrytbart och ansamlas i organismer. År 2000 började huvudproducenten av PFOS att fasa ut tillverkningen. Inom EU är PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS förbjudna, med vissa undantag. PFOS ingår även i Stockholmskonventionen för persistenta organiska miljögifter samt i FNs luftvårdskonvention. Detta har medfört att användningen av PFOS minskat, även om det fortfarande tillverkas.

PFOS finns spritt i fisk i hela Sverige, generellt sett är koncentrationerna högre i den södra delen av Sverige jämfört med norra. 2010 startade en årlig övervakning av halten PFOS i abborre från tre av Stockholms vattenområden; Drevviken, Årstaviken och Saltsjön. Sedan 2013 ingår även Brunnsviken i övervakningen. Sedan 2013 ingår även Brunnsviken i övervakningen och sedan 2016 även Ulvsundasjön. Under 2016 och 2017 analyseras PFOS i abborre i ytterligare ett antal sjöar i Stockholm.

Medelhalter av PFOS i fisk (färskvikt muskel)
Färgruta Fiskarfjärden (Klubben)
Datakälla: Miljöförvaltningens miljögiftsövervakning

Kommentar

Halterna av PFOS i Stockholms fisk är kraftigt förhöjda jämfört med halter uppmätta i den nationella övervakningen av PFOS i fisk. Halten varierar mellan åren i samtliga lokaler. Detta kan delvis bero på att den analyserade fisken varierat i storlek mellan provlokaler och år.

PFOS ingår bland de ämnen som är prioriterade enligt ramdirektivet för vatten och för vilka en miljökvalitetsnorm (MKN) fastställts (som ska användas för att fastställa en vattenförekomsts kemiska status). För PFOS är miljökvalitetsnormen för fisk (MKN biota) fastställd till 9,1 µg/kg våtvikt.

Miljökvalitetsnormen för PFOS i fisk överskrids i många av de undersökta sjöarna.
Indikator TEMA.3.1.19.11
Senast uppdaterad: 2017-08-31
Ansvarig organisation
  • Miljöförvaltningen

Dokument