Gå till sidinnehåll
Stockholms kommunMiljöbarometern

Totalfosfor i sjöar

Indikator TEMA.3.1.21.21

Fosfor är generellt det näringsämne som först tar slut i sötvatten och fosforbrist är den vanligaste begränsande faktorn för cyanobakteriers och växters tillväxt. Tillgången på fosfor styr därför hur mycket växter som kan finnas och är det viktigaste näringsämnet för att bedöma om en sjö är övergödd eller inte. Totalfosfor innefattar både fosfor som är direkt tillgängligt för växterna och fosfor som är bunden i organismer och mineraler.

Totalfosforhalten ska minska i Stockholms sjöar eller bibehållas i de sjöar som idag har låga eller måttliga halter. Rullande 3-års medelvärden tillämpas för att jämna ut stora skillnader mellan åren som beror på variationer i väderförhållandena, till exempel nederbörd. Provtagning sker i augusti.

Ytvattnets innehåll av totalfosfor i augusti, rullande 3-års medelvärden.

Datakälla: Stockholm Vatten
Trend:
Utvecklingen går åt rätt håll Utvecklingen går åt rätt håll sedan 2000.
Senaste värdet:
9,6 µg/l (2020).
Utgångsvärde:
14 µg/l (2000).

Kommentar

Av de 23 redovisade vattenområdena är fyra småvatten som inte är klassade som vattenförekomster. Fosforhalterna i dessa är höga och har även har ökat under senare år, förutom i Laduviken där en tydlig minskning kan noteras. I mer än hälften av de återstående sjöarna har fosforhalterna minskat mellan åren 2010-2020. Minskningen är tydligast i Trekanten som aluminiumbehandlades år 2011 för att binda fosfor i bottensedimenten. Fastläggning av fosfor i de djupare bottnarna genom kemisk fällning bidrar till att minska algblomningar och ökar siktdjupet. För att en fällning ska få bestående verkan är det viktigt att minska tillförseln av fosfor från land. År 2020 behandlades även Sicklasjöns sediment och det planeras för liknande åtgärder i flera av stadens sjöar.

Tillståndsklassning

Rad-id Färg Beskrivning Gräns

0

 Dålig

>60 µg/l

1

 Otillfredsställande

40–60 µg/l

2

 Måttlig

24–40 µg/l

3

 God

17–24 µg/l

4

 Hög

<17 µg/l