Provtagning av miljögifter i kräftor

Foto: Magnus Sannebro

Åtgärd PK. 10.50. 24

Åtgärdsstatus:

Genomförd 2007

Åtgärden ingår i Miljömiljardsprojektet "Nya gifter - Nya verktyg" och är ett samarbete mellan Miljöförvaltningen och Idrottsförvaltningen. Syftet med undersökningen var att öka kunskapen om biotillgängligheten hos de ämnen som är förhöjda i sedimenten, dvs. i vad mån de riskerar att spridas till sjöarnas växt- och djursamhällen. Undersökningen skulle också ge underlag för att bedöma lämpligheten av att använda kräfta inom miljöövervakningen. Provtagning gjordes på infångade kräftor från sju av Stockholms sjöar: Trekanten, Långsjön, Magelungen, Drevviken, Flaten, Ältasjön och Sicklasjön. Två platser i Östra Mälaren ingick också i provtagningen: Sätra och Hässelby holme.

Läs mer i rapporten "Miljögifter i kräftor", se länk i högerspalten.

Resultat

I undersökningen studerades förekomst i olika organ hos kräftan av metallerna kvicksilver, bly och kadmium samt de stabila organiska ämnen PCB, klorpesticider, bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen. Organ i kräftan som analyserats är stjärtmuskeln (kräftköttet), den speciella tarmkörteln hepatopancreas (bukhålans huvudsakliga fyllning), samt i några fall även rom.

Resultaten visar att högst halter förekom i tarmkörteln, följt av rommen, medan halterna var lägst i kräftköttet. Kvicksilver utgör ett undantag, det förekom i ungefär samma halter i alla tre organen. Kvicksilverhalten var genomgående förhållandevis låg i kräftor från Stockholms sjöar, de lägsta halterna uppmättes i Långsjön. Halterna av de undersökta ämnena i kräftorna var genomgående lägre än gällande gränsvärden. Kräftorna i undersökningen bedömdes därmed kunna ätas utan förbehåll. Korrelationen mellan halter i kräftor och uppmätta halter i sediment i en viss sjö visar endast undantagsvis på samband. Fördjupade undersökningar krävs därför innan kräftan kan användas mer allmänt inom miljöövervakning.