Gå direkt till sidans innehåll

Syrehalt i bottenvatten

Indikator PK. 10.47.2. 10

Syre är livsviktigt för de flesta organismer, och låga syrgashalter vid botten kan leda till bottendöd. Vissa bakterier kan klara de låga syrenivåerna, och dessa bildar svavelväte vid nedbrytning av organiskt material. Därför används halten svavelväte som en indikator för syreförhållandena i botten vid syrebrist.

Anledningen till att vatten blir syrefattigt eller syrefritt är många, och halterna varierar naturligt under året. Efter vår- och sommarblomningen av alger i vattnet sjunker syrehalterna då det finns mer organiskt material som ska brytas ner, vilket kräver syre. Även under perioder med mer tillrinning av t.ex. humusämnen kan syrenivåerna sjunka. Ökade algblomningar på grund av övergödning kan därför leda till minskade syrgasnivåer i bottnen. Minskade syrgasnivåer kan även leda till internbelastning av sjön, då fosfor frigörs från bottensedimentet och leder till ökad övergödning trots oförändrad extern påverkan. Detta kan leda till t.ex. ökade blomningar av cyanobakterier under sommaren.

Djupare sjöar har ofta lägre syrenivåer i bottenvattnet då omblandningen av sjöns vatten ofta är sämre, speciellt under vinter och sommar då en naturlig temperaturskiktning av vattnet bildas. Detta gör att vattnet närmast bottnen ligger relativt still, och inte syresätts i samma utsträckning som ytvattnet. Eftersom syrehalten i bottenvattnet påverkas i stor utsträckning av sjöns djup är det svårt att jämföra syrehalter mellan olika sjöar.

Augustivärden för halten löst syrgas i bottenvatten, mätt i mg/l. Negativa värden representerar halten svavelväte (H2S), även detta i mg/l.

Rad-id Mätområde Datum Värde (mg/l)

0

Bällstaviken

1981

8,50

1

Bällstaviken

1982

9,40

2

Bällstaviken

1983

8,40

3

Bällstaviken

1985

7,90

4

Bällstaviken

1987

7,60

5

Bällstaviken

1988

6,50

6

Bällstaviken

1989

8,70

7

Bällstaviken

1990

10,10

8

Bällstaviken

1991

7,80

9

Bällstaviken

1992

6,00

10

Bällstaviken

1993

8,05

11

Bällstaviken

1994

10,44

12

Bällstaviken

1995

6,14

13

Bällstaviken

1996

6,88

14

Bällstaviken

1997

8,23

15

Bällstaviken

1998

9,32

16

Bällstaviken

1999

8,60

17

Bällstaviken

2000

8,60

18

Bällstaviken

2001

7,30

19

Bällstaviken

2002

6,60

20

Bällstaviken

2003

8,40

21

Bällstaviken

2004

7,60

22

Bällstaviken

2005

7,70

23

Bällstaviken

2006

7,10

24

Bällstaviken

2007

8,50

25

Bällstaviken

2008

7,80

26

Bällstaviken

2009

8,00

27

Bällstaviken

2010

6,10

28

Bällstaviken

2011

7,30

29

Bällstaviken

2012

8,20

30

Bällstaviken

2013

7,60

31

Bällstaviken

2014

4,60

32

Bällstaviken

2015

6,80

33

Bällstaviken

2016

7,90

34

Bällstaviken

2017

8,70

35

Bällstaviken

2018

6,30

Datakälla: Stockholm Vatten och Avfall (SVOA).

Kommentar

Det är svårt att dra några generella slutsatser om syreförhållandena i sjöarna. Detta dels för att trenderna är otydliga och halterna mycket varierande från år till år, vilket kan bero på att värdena är baserade på enstaka provtillfällen samt naturliga årsvariationer, men även för att grundförutsättningarna för sjöarnas syrehalter är mycket olika.

En något positiv trend kan urskiljas för Ältasjön och Sicklasjön, medan en något negativ trend kan urskiljas för Magelungen och Årstaviken.

Kontakt
Uppdaterad: 2026-03-09