Miljöbarometern
Koppar är en livsnödvändig metall som ingår i flera enzymer, men som i höga halter blir giftig. Den är en av vår moderna tids mest använda metall, men redan vid måttligt förhöjda halter kan koppar ge upphov till skadliga effekter på mark- och vattenlevande organismer. De dominerande källorna till koppar som sprids i Stockholms miljö är väg- och spårtrafik samt byggnadsmaterial.
Koppar (demo)
Tema PK. 13. 4Höga till mycket höga halter koppar har uppmäts i sedimenten. Ingen trend kan ses i spridningen av koppar till sedimenten och andra miljöer i Stockholm.
- Allmänt
- Indikatorer
Egenskaper
Koppar en av metallerna med bäst ledningsförmåga för värme och elektrisk ström. Den har också en god härdighet i luft och vatten. I fuktig luft, särskilt i närvaro av luftföroreningar, bildas ett svart oxidskikt, som sedan kan omvandlas till en grön patina.
Koppar är livsnödvändigt för människor, djur och växter. Redan måttligt förhöjda halter av koppar kan dock ge skadliga effekter på mark- och vattenorganismer.
Användning och spridning
Det finns cirka 90 000 ton koppar i Stockholm och årligen tillförs ytterligare cirka 3600 ton (2013). Det största användningsområdet för koppar är tung elektrisk utrustning, elledningar i byggnader och infrastruktur samt i olika mässingsprodukter. Mässing är en blandning av bland annat koppar och zink.
Tillstånd
Kopparn som sprids i Stockholm påverkar sjöar, vattendrag, mark och avloppsreningsverkens rötslam. Miljöförvaltningen följer därför halterna i grundvatten, ytvatten och sediment. Nedanför redovisas de uppmätta halterna. Generellt är föroreningssituationen för koppar bekymmersam, med störst dokumenterad påverkan i sediment och ytvatten, där halten koppar ligger på höga till mycket höga halter i sedimenten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. I vatten överskrids bedömningsgrunden för god vattenstatus i flera kustvattenförekomster.
När det gäller sedimenten i Stockholm visar flera mätpunkter att sedimenten innehåller höga till mycket höga halter av koppar. Ingen tydlig trend kan ses för de analyserade halterna.
Kopparhalterna i de två senaste grundvattenundersökningarna är avsevärt lägre jämfört med tidigare. De senaste uppmätta halterna var 2 och 3,6 µ/l, vilket är under riktvärdet på 5 µg/l.
Påverkan av koppar till sjöar, kustvatten och vattendrag kan ses genom analyser av ytvatten som årligen utförs av Miljöförvaltningen.
Cirka 6 ton koppar hamnar varje år i reningsverkens rötslam i Stockholm. Det motsvarar en kopparkoncentration på 400 mg/kg TS. Slam är en förnyelsebar resurs framför allt som fosforkälla för jordbruket.
Koppar mäts i väggmossa vid 12 provpunkter inom Stockholms Stad. Halterna av koppar i länet varierade under den senaste mätningen mellan 5,5 µg/g och 13 µg/g.
Marken i Stockholms stad tillförs årligen också koppar, bland annat från utsläpp men även från deposition. Kopparhalten i jordar i innerstaden är på flera ställen förhöjda, bland annat vid båtuppläggningsplatser, runt en nedlagd yllefabrik och flera parker i staden. Årligen släpps 54 ton koppar ut i luft i Sverige. Trafiken står för 87 % av dessa utsläpp, vilket i Stockholm skulle motsvara 3,6 ton koppar. Majoriteten av detta kan komma från bromsbeläggen där utsläppen hamnar i luft, dagvatten och omliggande natur (antingen direkt eller vid vidare transport).
Strategier för att minska påverkan av koppar
Den långsiktiga strategin för att minska påverkan av koppar på Stockholmsmiljön är att begränsa sådan användning som kan ge stora utläckage. Detta inkluderar främst koppar i bromsbelägg, tappvatten, kontaktkablar och tak/fasader. Rening av utsläpp, och då i första hand av dagvatten, kan också behövas eftersom koppar under lång tid kommer att finnas kvar i bland annat bilbromsar, kontaktledningar och som takmaterial.
Det saknas lagstiftning om koppar i bromsbelägg. Däremot finns ett EU-direktiv som begränsar blyhalten i kopparn som används i bromsbelägg. Kopparhalten regleras inte alls. Enligt stadens riktlinjer får koppar inte fick användas som tak- och fasadmaterial vid nybyggnation på stadens mark, om inte dagvattnet renas. Detta är dock ingen hållbar lösning eftersom det vid reningen uppstår ett förorenat slam som måste tas om hand. Idag finns inga åtgärder mot den spridning av koppar som sker från kontaktledningar.
Det går att ersätta koppar i vissa tillämpningar. Till exempel finns alternativ till koppar i tappvattensystem, där exempelvis koppar inte använts i tappvattensystemen i stadsdelen Hammarby sjöstad och kommer heller inte att användas i Norra Djurgårdsstaden.
Den bästa lösningen är att minska föroreningarna vid källan, d.v.s. att minska spridningen från tak, fasader, bromsbelägg och tappvattensystem genom att begränsa användningen av koppar i produkterna. Principen att arbeta vid källan i första hand är fastslagen i stadens dagvattenstrategi.