Miljöbarometern
Koppar är ett särskilt förorenande ämne som ingår i bedömning av ekologisk status. Indikatorn visar biotillgänglig halt av koppar i ytvatten. Bitillgänglig halt har beräknats enligt HVMFS 2019:25, och jämförs med gränsvärdet för ekologisk status.
Koppar i kustvatten
Indikator PK. 6. 81- Diagram
- Tabell
- Jämför
| Rad-id | Mätområde | Datum | Värde (µg/l) |
|---|---|---|---|
|
0 |
Brunnsviken |
2015 |
1,69 |
|
1 |
Brunnsviken |
2016 |
1,30 |
|
2 |
Brunnsviken |
2017 |
1,03 |
|
3 |
Brunnsviken |
2018 |
0,83 |
|
4 |
Lilla Värtan |
2016 |
0,82 |
|
5 |
Lilla Värtan |
2017 |
0,80 |
|
6 |
Lilla Värtan |
2018 |
0,83 |
|
7 |
Saltsjön |
2015 |
1,27 |
|
8 |
Saltsjön |
2016 |
1,25 |
|
9 |
Saltsjön |
2017 |
0,97 |
|
10 |
Saltsjön |
2018 |
0,81 |
Datakälla: Miljöförvaltningens miljögiftsövervakning
Om biotillgänglig koncentration
Metaller kan förekomma i olika former i vattenmiljön; löst i jonform, komplexbundet eller bundet till partiklar. I vilken form metaller förekommer i vattnet påverkar hur de sprids och hur de kan tas upp av vattenlevande organismer. Metaller som är komplexbundna till organiskt material i vattnet kan exempelvis inte passera fiskarnas gälar. Vattenkemin, såsom kalciumhalt, pH och löst organiskt kol (DOC) påverkar i vilken form metaller förekommer. Utifrån dessa parametrar kan man beräkna den koncentration som kan tas upp av organismerna, det vill säga biotillgänglig koncentration.