Stockholm stads plaststrategi

Plaststrategin pekar ut hur Stockholms stads verksamheter ska arbeta för att nå en hållbar plastanvändning.

Stadens plaststrategi anger riktningen för hur organisationen behöver arbeta löpande för en hållbar plastanvändning. Strategin är framtagen inom ramen för denna handlingsplan och avser att stödja alla verksamheters beslut som berör plast, ur alla miljöaspekter. Strategin utgår ifrån avfallstrappan, som är en del av EU:s och Sveriges lagstiftning, där det högst prioriterade steget är att förebygga att avfall uppstår.

De tre faserna i strategin representerar olika delar i livscykeln: inköp, användning och avfallshantering. Den omfattar all plast, det vill säga både produkter och material samt förpackningar och emballage.

Strategin är utvecklad med hänsyn till att alla målområden i Stockholms stads miljöprogram som berör plast, det vill säga klimat, resurseffektivitet och giftfrihet, är lika viktiga och behöver fungera tillsammans. Den är utformad för att flytta fram positionerna vilket betyder att alla förutsättningar för att leva upp till strategins innehåll inte finns på plats ännu. Tanken är att förutsättningarna ska utvecklas under strategins livstid.

Inköp

• Undersök behovet av plast inför aktuell upphandling
• Ersätt eller komplettera engångsprodukter med flergångsalternativ
• Efterfråga produkter i andra material än plast
• Efterfråga produkter i återvunnen plast
• Efterfråga produkter i biobaserad plast
• Ställ krav på att den plast som köps in inte innehåller farliga ämnen
• Ställ krav på att den plast som köps in går att materialåtervinna
• Undvik komposterbar plast

Plaststrategins inköpsdel är ett viktigt underlag för det strategiska inköpsarbetet och anger hur prioritering ska ske. Då upphandling och inköp även påverkar användning och avfallshantering är denna fas avgörande för hur framgångsrikt plastarbetet kan bli.

Till att börja med behöver behoven att använda plast undersökas, det gäller vid upphandling av såväl produkter och tjänster som entreprenader. Redan här gäller det att tänka avfallsförebyggande. När det gäller engångsprodukter i plast kan det handla om att sortimentet, där det är möjligt, kan kompletteras med flergångsprodukter alternativt med produkter i andra material.

Vid de tillfällen plastprodukter behövs ska staden i första hand stimulera efterfrågan på återvunnen plast förutsatt att det är säkert ur kemikalie- och hygiensynpunkt. Staden ska ställa krav på all plast som köps in så att den inte innehåller farliga ämnen. För produkter som inte går att materialåtervinna idag, såsom blöjor och inkontinensskydd, är det istället viktigt att efterfråga produkter i biobaserad plast eftersom det ger ett lägre klimatavtryck vid den avfallsförbränning som dessvärre är nödvändig. Komposterbar plast fyller ingen funktion eftersom den inte kan materialåtervinnas och ska därför undvikas. Vissa produkter marknadsförs som både biobaserade och komposterbara (bionedbrytbara). Om produkten i slutändan ändå behöver förbrännas (exempelvis en blöja), utgör den komposterbara funktionen inget problem, men det är heller ingen fördel. Däremot skapar begreppet komposterbar förvirring bland allmänheten som kan få uppfattningen att sådan plast exempelvis kan slängas i matavfallsinsamlingen. Staden bör därför inte bidra till att etablera komposterbar plast på den svenska marknaden.

I alla lägen är det också viktigt att efterfråga produkter, förpackningar och emballage tillverkade av de plastsorter som har en avsättning efter materialåtervinningen, så att staden bidrar till cirkulära och slutna kretslopp. Det betyder att blandmaterial som försvårar återvinningen ska undvikas.

Användning

• Undersök behovet av plast inför användning och undvik
  onödig plastanvändning
• Välj flergångs- och returalternativ framför engångs
• Välj produkter i andra material än plast
• Välj produkter i återvunnen eller biobaserad plast
• Säkerställ att plastprodukter och plastmaterial bara används till det de är avsedda för
• Säkerställ att plastprodukter och plastmaterial i utemiljöer inte bidrar till nedskräpning och mikroplastspridning
• Källsortera all plast så att den kan materialåtervinnas

För att förebygga avfall och minska plastanvändningen behöver alla verksamheter se över sina behov och rutiner. Frågor att ställa inom verksamheten är exempelvis: Överanvänds några plastprodukter eller plastmaterial? Används några onödiga plastprodukter eller plastmaterial? I vilka fall kan andra alternativ väljas, till exempel flergångsalternativ framför engångs? När engångsprodukter behövs gäller det att välja rätt produkter i sortimenten. Ibland finns engångsprodukter i plast upphandlade för att en viss verksamhet behöver dem, men de som inte har samma behov kan istället välja produkter i andra material.

Ur hälsosynpunkt är det viktigt att plastprodukter och plastmaterial bara används till det de är avsedda för. Till exempel ska mat inte värmas upp i glasslådor av plast. Det är också viktigt att plastprodukter och plastmaterial används där det krävs enligt lagstiftning, föreskrifter och rekommendationer, exempelvis vad gäller användandet av skyddsutrustning i engångsplast för att värna basala hygienrutiner inom vård och omsorg.

Plast som hamnar i utemiljön i form av skräp är både ett estetiskt problem och ett miljöproblem. Djur kan skadas om de till exempel fastnar i skräpet eller misstar det för mat. När plasten bryts ner på marken eller i vattnet bildas mikroplaster. Därför behöver berörda verksamheter säkerställa att plastprodukter och plastmaterial i utemiljöer inte bidrar till nedskräpning och mikroplastspridning.

Slutligen gäller det att källsortera all plast så långt det är möjligt så att den kan materialåtervinnas. Här krävs samarbete mellan verksamhet och fastighetsägare för att få till fungerande system.

Avfall

• Säkerställ att plast som kan återbrukas kommer till användning igen
• Ställ krav på och följ upp att insamlad plast materialåtervinns
• Säkerställ att plast innehållande särskilt farliga ämnen inte återbrukas eller materialåtervinns

Målsättningen är att ingen plast ska förbrännas i onödan. För det krävs det robusta system för återbruk samt källsortering och insamling av både plastförpackningar och övrig plast. Staden behöver på central nivå verka för att det finns system som gör att plastprodukter och plastmaterial kan återvinnas och återbrukas istället för att slängas, så länge de inte innehåller farliga ämnen. Idag finns system främst för insamling av förpackningar, system för insamling av övrig plast existerar bara inom vissa segment och i vissa fall i pilotskala. För att nå målsättningen krävs förändrade avtal med avfallsentreprenörerna. Den plast som innehåller särskilt farliga ämnen ska inte cirkulera utan behöver istället förbrännas.

Staden måste också se till att de entreprenörer som tar hand om plastavfallet i sin tur säkerställer att plasten ses som en resurs som får nytt liv genom materialåtervinning. Att materialåtervinningsgraden ökar behöver följas upp kontinuerligt. Vissa produkter kan behöva egna cirkulära system för ökad möjlighet till materialåtervinning.