Brunnsviken
Foto: Stina Thörnelöf
Kemisk status: Uppnår ej god
Brunnsviken är en havsvik i norra Stockholm och Solna. I början av 1600-talet medförde landhöjningen att Brunnsviken blev en insjö, men 1863 byggdes kanalen Ålkistan, så att viken åter kom i förbindelse med Lilla Värtan. Brunnsviken ingår i Kungliga nationalstadsparken med stora naturvärden. Det finns flera båtklubbar och ett strandbad.
Brunnsvikens avrinningsområde delas mellan kommunerna Solna, Sundbyberg och Stockholm. Avrinningsområdet består till hälften av grönområden, bland annat Hagaparken. Övriga ytor är hårdgjorda med bebyggelse och några av landets mest trafikerade vägar.
* Den ekologiska statusen bedöms vara dålig utifrån den miljöövervakning som kommunerna bedriver. Det är klassen sämre än otillfredsställande, som är Vattenmyndighetens bedömning i VISS.
Fosforfällning i Brunnsviken
Halterna av fosfor i Brunnsvikens vatten ska minska genom att tillsätta aluminiumklorid. Aluminiumet binder till löst fosfor, vilket gör att det inte längre kan bidra till övergödning, och sjunker sedan till botten där det begravs. Insatsen som utfördes hösten 2019 är en av de åtgärder som föreslagits inom det lokala åtgärdsprogrammet för Brunnsviken. De lokala åtgärdsprogrammen tas fram för att vattnen i Stockholm ska nå god vattenstatus, och fosforfällningen i Brunnsviken är en av de första större åtgärderna kopplat till dessa program. Det är därmed en viktig milstolpe för åtgärdsgenomförandet i staden, som de lokala åtgärdsprogrammen utgör planeringsunderlag för.
- Indikatorer
- Åtgärder
Brunnsvikens miljötillstånd
Brunnsviken är kraftigt övergödd med förhöjda halter av fosfor, kväve och klorofyll. Djupvattnet är mycket syrefattigt, vilket leder till en nästan utslagen bottenfauna i vikens djupa delar. Sedan 1982 har Stockholm Vatten och Avfall pumpat ut syrefattigt bottenvatten till Lilla Värtan, vilket fört in mer syrerikt vatten och fört bort stora mängder fosfor. Trots det är syrenivåerna under 6 meter låga och i djupområdena bildas svavelväte.
Höga halter av koppar och zink finns i ytvattnet. Brunnsviken uppnår inte god kemisk status, på grund av förhöjda halter av kvicksilver, kadmium, bly, antracen och tributyltenn (TBT) i sediment, av PFOS i vatten och av PFOS och PBDE i fisk. Brunnsviken står i förbindelse med Råstasjön i Solna genom Råstaån. Råstaån är till stora delar kulverterad, vilket gör det svårt för fiskar att vandra till Råstasjön.
Vikens stränder är relativt lite exploaterade med grunda vattenområden som är viktiga för fiskyngel och bottenfauna. Badvattenkvaliteten vid Brunnsviksbadet är utmärkt.
Indikatorer för ekologisk status
Totalfosfor - kustvatten
Totalkväve - kustvatten
Siktdjup - kustvatten
Klorofyll a - kustvatten
Koppar i ytvatten - biotillgänglig halt
Koppar i ytvatten - filtrerad halt
Krom i ytvatten filtrerad halt
Antal fiskarter
Indikatorer för kemisk status
Kvicksilver i fisk
PCB i fisk
PBDE i fisk
PFOS i fisk
Bly i ytvatten - filtrerad halt
PFOS i ytvatten
Bly i sediment
Kadmium i sediment
TBT i sediment
Antracen i sediment
Fluoranten i sediment
Övriga indikatorer
DEHP i sediment
Koppar i sediment
Krom i sediment
Kvicksilver i sediment
Nickel i sediment
Nonylfenol i sediment
PAH i sediment
PCB i sediment
PentaBDE i sediment
Zink i sediment
PFOA i ytvatten
- Katarina Forslöw, Miljöförvaltningen
- Linda Svensson, Solna stad
Hydrologiska fakta
- Tillrinningsområdets yta: 995 ha
- Sjövolym: 10,1 Mm3
- Omsättningstid: okänd p.g.a. vattenutbyte med Lilla Värtan.
- Sjöyta: 152 ha
- Medeldjup: 6,6 m
- Största djup: 13,7 m