Miljöbarometern
Vintervädret i Stockholm uppvisar stora naturliga variationer från år till år. Kalla snörika vintrar kan följas av milda vintrar med liten snömängd och kort tid med isläggning på sjöarna. Ett varmare klimat leder till att mer nederbörd faller som regn istället för snö. Isläggningen påverkas av att det blir varmare i luften, vilket värmer upp vattnet.
Den pågående klimatförändringen har medfört att förekomsten av snö har minskat liksom isläggningen på Mälaren. Snöförekomsten mäts med två indikatorer: antal dagar med snötäcke och årligt maximalt snödjup. Mätningarna görs vid Observatorielunden i centrala Stockholm av SMHI.
Trenden är tydlig att antalet dagar med snötäcke i Stockholm har minskat. Även det maximala snödjupet under vintern har minskat. Medelvärdet för normalperioden 1991-2020 var 22 cm i årligt maximalt snödjup vid Observatorielunden. Det största uppmätta snödjupet inträffade vintern 1908/09, då det var 76 cm. Stockholm har hittills aldrig haft en helt snöfri vinter.
Systematiska observationer av isläggnings- och islossningsdatum i svenska sjöar utförs av SMHI. Det finns ingen mätstation inom Stockholms kommun, den närmsta mätstationen med lång tidsserie är Skarven som är en fjärd söder om Sigtuna. Trenden visar tydligt att antalet dagar med istäcke har minskat. Vintern 2019-2020 var den första säsongen som var helt isfri, beroende på en rekordvarm vinter.