Den klimat- och väderstatistik för Stockholm som presenteras här baseras främst på data från SMHIs mätstation vid Observatorielunden i centrala Stockholm. Klimatet beskrivs av de statistiska mått som vädret har på en viss plats eller område för en period på minst några decennier. Att övervaka klimatförändringar innebär alltså att observera väder under lång tid. Tillgång till långa tidsserier innebär att trendanalyser kan göras som visar utvecklingen över tiden. Det ger också kunskap om den naturliga variationen i dagens klimat.
Inom meteorologin används begreppet normalperioder som utgörs av 30-åriga tidsserier, enligt internationell standard beslutad av världsmeteorologiorganisationen WMO. Den nya normalperioden för klimatet omfattar åren 1991-2020. Den föregående perioden 1961-1990 används dock fortfarande som referens när klimatförändringar ska studeras, enligt WMOs riktlinjer. Den benämns därför referensnormalperiod. Du kan läsa mer om normalperioder på SMHIs webbplats.
Om man har tillräckligt långa mätserier kan medelvärdena för dessa två tidsperioder jämföras. Det ger en mycket tillförlitlig bild av hur klimatet har förändrats i Stockholm sedan början av 1960-talet.
Övervakningen av klimatförändringar utgör ett stöd för stadens arbete med klimatanpassning. Särskilt förekomsten av extrema väderhändelser är intressant att analysera. Framtagande av klimatindikatorer gör att förändringarna kan följas och presenteras på ett pedagogiskt sätt. Man bör då observera att mätserierna är olika långa. Det beror främst på att tillgången på digitala data varierar för olika indikatorer, liksom tidstäckningen för olika mätstationer.
