I början av maj 2001 lade Miljöförvaltningen ut totalt 14 stycken boflottar för sjöfågel i några utav Stockholms sjöar. Åtgärden genomfördes i samband med att det lades fram som ett förslag till att stärka Stockholms stads biologiska mångfald inom ramen för Biologisk Utveckling av Stockholm (BUS) 2003.
Målarter var i första hand tärnor och skrattmås, då dessa är dokumenterat gynnsamma, så kallade ”nyckelarter”, för annan sjöfågel. Boflottarna har ett biologiskt värde som möjlig häckningslokal, men de fungerar även som pedagogiska hjälpmedel, då de tydliggör delar av ekosystem och miljöproblematik i tätortsmiljö.
Två stycken flottar lades ut i Laduviken i maj 2001. Att denna plats valdes berodde främst på att lokalen tidigare hyst stora skrattmåskolonier. Varje flotte kostade cirka 1 000 kr att bygga.
Fågelflottarna är ungefär 2,5 x 1,5 meter stora och utgörs av en ”plyfaskiva” som vilar på frigolitblock. Storleken är alltså ungefär som en enkelsäng. Vid själva utsättningen av boflottarna i Magelungen medverkade barn och vuxna från ett daghem som ligger i närheten av utsättningsplatsen. I samband med utplaceringen sattes även en informationsskylt upp. Flottarna lades ut under en försöksperiod och var byggda för temporärt bruk. Förutsättningarna för att sjöfågel ska komma att häcka på boflottarna inom de närmaste åren bedömdes vara goda.