Kvicksilver kan spridas över mycket långa avstånd i atmosfären. Globala utsläppskällor är småskalig guldutvinning, förbränning av kol, smältverk, krematorier samt avfallsförbränning. Kvicksilver sprids även genom utsläpp från industrier, utlakning från soptippar och genom spridning av avloppsslam.
Kvicksilver som redan spridits i miljön finns kvar under mycket lång tid och ansamlas i mark, vatten och i levande organismer. Det är därför viktigt att användningen och utsläppen av kvicksilver minskas.
Kvicksilver och de flesta föreningar där kvicksilver ingår är giftiga för djur och miljö. För miljökvalitetsnormerna för vattenförekomster gäller ett nationellt kvalitetsundantag för kvicksilver. Undantaget gäller då högra halter av kvicksilver främst beror på atmosfäriskt deposition från långväga luftburna föroreningar varför problemet är svårt att åtgärda lokalt. Halterna av dessa ämnen får däremot inte öka.
Jämförelse med gränsvärdena ger en indikation om när negativa effekter för fisk kan uppkomma. Gränsvärdena är inte avsedda att användas för kostrekommendationer för människor. Livsmedelsverket har särskilda kostråd för hur ofta man kan äta fisk som riskera att innehålla kvicksilver.