Livsmiljöer för grönlingen

Åtgärden innebär anläggandet av grunda steniga bottnar med strömmande vatten och pooler med djupare vatten längs sträckningar av bäcken. Poolerna kan fungera som ”buffer/uppehållszoner” under perioder med låga vattenstånd i bäcken. Anläggandet av strömsträckor medför också en ökad turbulens i vattnet, vilket ökar syresättningen till fördel för både fisk och bottenfauna.

Alternerande fors- och lugnvattenpartier kan skapas genom att stenar av olika storlekar ställvis placeras i vattnet, vilket grundar upp vattendraget. En svag meandring kan erhållas genom att stora stenar placeras på bottnen längs båda kanterna så att de bildar växelvisa ”klackar” i vattendraget.

Hänsyn bör tas till bäckens platsspecifika hydrologi och vattentillgång. Exempelvis bör pooler och djupare vattennivåer prioriteras längs sträckor där den periodvisa vattenbristen är särskilt svår. Vid anläggandet av grunt strömmande vatten bör vattendraget beskuggas för att minska solexponeringen. Erfarenheter från Solnas arbete i Igelbäcken visar att steniga bottnar om möjligt inte bör placeras där det finns återkommande problem med bäver eftersom det då finns risk för att dessa platser däms.

Val av lämpliga sträckor för bottnar och pooler kan göras med utgångspunkt från den fiskinventering som gjorts för att lokalisera var de kan göra bäst nytta för grönlingsbeståndet. I samband med planering av åtgärderna bör en inventering av kräftbeståndet i bäcken genomföras eftersom kräftor kan ha en negativ inverkan på beståndet av grönling.

En alternativ kan vara att skapa habitat/levnadsmiljö för grönlingen i annan bäck med rätt förutsättningar för att säkra grönlingsbeståndet i staden. Vad som krävs för att lyckas med en sådan åtgärd, och vilket vatten som skulle vara lämpligt behöver utredas vidare.