Kräldjur

Skogsödla. Foto: Johan Pontén

Tema TEMA. 4.3. 4

Kräldjur syns tämligen sällan i Stockholm, utöver i stadens större naturområden. Lämpliga livsmiljöer har blivit sällsynta och barriärerna många. Det finns dock ännu möjligheter att förbättra förutsättningarna genom att tillskapa nya, värdefulla kräldjursmiljöer i staden.

Stockholm hyser fem kräldjursarter: vanlig snok, huggorm, kopparödla, skogsödla samt den ovanliga hasselsnoken. Samtliga är fridlysta, och hasselsnoken är rödlistad (kategori Sårbar). Att de är fridlysta innebär att det är förbjudet att döda, skada eller fånga ormar och deras ägg och ungar. Undantaget är om du hittar en huggorm på din tomt. Då får du fånga in och flytta den.

För att upprätthålla livskraftiga populationer av kräldjur i Stockholm behöver man värna om både deras jaktmarker, solplatser, skydds- och övervintringslokaler samt spridningsvägar där emellan.

Åtgärder
Sammanfattning

Kräldjuren i Stockholms stad har drabbats hårt av förändrad markanvändning och ses idag främst i kommunens yttre delar. Vissa av arterna visar en minskande trend i landet och/eller regionen. Mest sällsynt är den rödlistade hasselsnoken (VU), som är ovanlig i länet och bara setts vid enstaka tillfällen i Stockholm. Skogsödla är också relativt ovanlig i Stockholm medan kopparödla, huggorm och vanlig snok ses oftare. Drivkrafterna bakom minskningen bedöms främst vara förlust av livsmiljöer, tidigare utdikning, miljögifter och ogynnsam skötsel.

Flera av dagens potentiellt lämpliga lokaler så som jaktvänliga brynmiljöer (skogsbryn och ängskanter) är ofta alltför uppstädade från ris och buskage, för att kräldjuren ska kunna trivas. Torra, steniga och sydvända solplatser och stenrösen samt svala, fuktiga kräldjurshålor för skydd och övervintring är också bristvaror. Våtmarker och groddammar, som den vanliga snoken jagar vid, börjar bli allt fler i antalet i Stockholm tack vare stadens många satsningar på groddammar. Kompost- och gödselhögar utgör äggläggningsplatser för snok.