Gå till sidinnehåll
Stockholms kommunMiljöbarometern

Karteringar av värme i Stockholm

Modellering av strålningstemperatur, med och utan vegetation, Hjorthagen i juli 1994.
Modellering av strålningstemperatur, med och utan vegetation, Hjorthagen i juli 1994.
Artikel TEMA.1.3.5.1

Genom att mäta strålnings – och lufttemperaturen på olika platser kan man kartlägga var de varmaste och svalaste platserna finns inom en stad. Beroende på hur städer är uppbyggda kan det finnas stora skillnader i hur olika platser upplevs. Oftast är parkerna svalare jämfört med gator mitt i centrum. För Stockholm finns en värmekartering som visar på skillnader dagtid mellan olika bebyggelsestrukturer och förekomst av vegetation. Det finns också lokala mätningar och modelleringar av luft- respektive strålningstemperatur som visar på skillnader i förhållandena dag och natt samt vid olika årstider.

Strålningstemperatur och lufttemperatur

Strålningstemperaturen beskriver summan av den kortvågiga och den långvågiga strålningen från omgivningen som en människa exponeras för. Den är en av de viktigaste meteorologiska parametrarna som påverkar hur vi upplever vädret under varma och soliga dagar. Till skillnad mot lufttemperaturen uppvisar strålningstemperaturen stora lokala variationer och är direkt kopplad till bebyggelsegeometri och vegetationsstruktur, eftersom dessa påverkar mängden solinstrålning som når marken och fasaderna. De lokala variationerna av termiska förhållandena är viktiga ur ett hälsoperspektiv. Människor i bebyggda områden riskerar vid värmebölja att utsättas för värmestress såväl dagtid som nattetid.

Hälsorisker kopplat till strålningstemperatur och lufttemperatur

Medan skillnader i lufttemperatur främst är ett nattligt fenomen, är skillnaderna i strålningstemperatur störst under dagen. Det innebär att människor i städer i större grad riskerar att utsättas för värmestress och värmerelaterade hälsoeffekter än människor bosatta utanför staden. Enligt SMHI:s regionala klimatanalys för Stockholms län från 2015 beräknas årsmedeltemperaturen öka med 3-5°C till år 2100. En ökning av lufttemperaturen med 2–3°C sommartid beräknas tredubbla frekvensen av perioder hög värmestress (Thorsson m.fl. 2011).

En studie genomförd i Stockholmsregionen visar att strålningstemperatur har en större förklaringsgrad relaterat till hälsa jämfört med lufttemperatur (Thorsson m.fl. 2014). Studien visar att risken för värmerelaterad dödlighet är störst för åldersgruppen över 80 år och då framförallt relaterat till höga strålningstemperaturvärden dagtid. Vid strålningstemperaturer över 59,4°C identifierades en 10 % högre mortalitetsrisk för äldre över 80 år. Andra åldersgrupper är också utsatt för risk men inte i samma utsträckning som den övre åldersgruppen.

Värmekartering för hela Stockholm

En värmekarta togs fram 2014 för hela Stockholm som visar modellberäkningar av strålningstemperaturen en solig och varm sommardag (28 juli 1994). Modellering har även gjorts för att se effekten av en ökning av sommartemperaturen med 2°C respektive 4°C i syfte att grovt uppskatta konsekvenserna av ett framtida varmare klimat för strålningstemperatur och hälsorisk. I modellberäkningen visas dagsmedelvärdet klockan 14.00 och riskområden.

Bebyggelsens och vegetationens påverkan på strålningstemperaturen har modelleras med modellen SOLWEIG utifrån geografisk information (höjddata som representeras av mark, byggnader och vegetation) samt meteorologiska data (lufttemperatur, relativ luftfuktighet och global strålning). Modellen är utvecklad vid Göteborgs universitet.

Resultaten visas på Stockholms strålningsvärmekarta, som är tillgänglig för såväl interna som externa användare via webbportalen Miljödata. Modellberäkningarna visar på skillnader i strålningstemperatur dagtid mellan olika bebyggelsestrukturer och förekomst av vegetation i form av träd och buskar:

  • Generellt sett är gles och låg bebyggelse under dagtid varmare än tät och hög bebyggelse. Detta beror på att hög och tät bebyggelse i större utsträckning blockerar den inkommande solstrålningen som har stor betydelse för strålningstemperaturen.
  • I tät och hög bebyggelse är områden nära solexponerade fasader och träd varma, till följd av reflekterad och emitterad långvågig strålning.
  • Byggnader och träd ger upphov till skugga vilket dagtid sänker strålningstemperaturen, särskilt i gles och låg bebyggelse.
  • På stadsdelsnivå bidrar vegetation till en allmän sänkning av strålningstemperaturen. Stadsdelar med större andel vegetation har lägre strålningstemperaturer jämfört med mer urbana stadsdelar.
  • Klimatförändringsscenarier om +2 °C respektive +4 °C visar att en ökad lufttemperatur medför att främst solbelysta väggytor kommer att bidra till en ökad strålningstemperatur. Även i detta fall har vegetation en sänkande effekt på strålningstemperaturen och därmed upplevd komfort.

Rapport: Strålningskarta för Stockholm - metod och resultat av genomförd analys av strålningstemperatur, Tyréns 2014.

Studie av urban värmeöeffekt för stadsdelarna Hjorthagen och Östermalm

2012 gjordes med hjälp av SOLWEIG-modellen en första studie av lokala variationer i solinstrålning och strålningstemperatur inom två områden i Stockholm: Hjorthagen och Östermalm. Studien belyser frågan om värmeuppbyggnad i Stockholm med dagens klimat och med ett framtida varmare klimat i två områden med olika bebyggelsestruktur. Studien visar på stora rumsliga och temporala skillnader i strålningstemperatur mellan och inom studieområdena samt för olika tider på dygnet och över året. Resultaten är samstämmiga med de som värmekarteringen för hela Stockholms stad ovan redovisar. Dessutom framkommer att parker och vegetation även har god temperatursänkande effekt nattetid.

Rapport: Rumslig variation av strålningstemperatur i Hjorthagen och på Östermalm, Stadsklimatgruppen, Göteborgs universitet, 2012.

Kartbilaga: Kartor och diagram - strålningstemperatur i Hjorthagen och på Östermalm

Studie av sommartemperaturen i Stockholm

2011 gjorde SLB-analys vid Miljöförvaltningen en studie av sommartemperaturen i Stockholm med fokus på de högsta dagstemperaturerna. Data från mätningar är från Stockholms innerstad på tak, gångbanor och fasader, i Observatorielunden och ett skogsparti i Högdalens industriområde. För att studera påverkan från vattnet på lufttemperaturen mättes även temperatur på Beckholmen. Studien visade att temperaturer över 25-30 grader är sällsynta i Stockholm. De viktigaste resultaten i sammanfattning:

  • Temperaturen i taknivå i innerstaden och i Observatorielunden var i snitt knappt en grad högre än ute i Högdalen. Skillnaden ökade vid höga temperaturer och det var 1,5 grader varmare i taknivå och i Observatorielunden om temperaturen översteg 30 grader.
  • Gångbanorna på trafikerade gator visade i genomsnitt 1 grad högre temperaturer än i Observatorielunden och i taknivå. Skillnaden mot Observatorielunden minskade däremot vid höga temperaturer förmodligen för att den öppna platsen i Observatorielunden värms mer vid riktigt höga temperaturer.
  • Gatuträd medförde lägre temperaturer än på gator utan trädplantering. Skillnaden var inte så stor, som mest 0,5 grader, men visade en något ökande trend vid höga temperaturer. Vid riktigt höga temperaturer är temperaturen nästan lika hög i Observatorielunden som bland träden på Sveavägen.
  • En sydvänd fasad visar på något högre temperaturer än en norrvänd fasad.
  • Närheten till vattnet kyler ner luften med ca 1 grad jämfört med Observatorielunden och cirka 1,5 grader jämfört med gångbanorna i innerstaden. Den kylande effekten från vattnet ökade ju högre temperaturen var.
  • Den extremt varma sommaren 1994 visade att temperaturen på gator i Stockholm kan överstiga 33 grader. Däremot var skillnaden mellan centrala Stockholm och Högdalen inte större under denna extremt varma period än under andra värmeböljor.

Rapport: Sommartemperaturen i Stockholm, SLB-analys, 2011.