Miljöbarometern
Kemikaliecentrum om ftalater. Film från webbutbildning om kemikaliesmart förskola.
Ftalater har varit vanliga som mjukgörare i plast och kan utgöra så mycket som hälften av materialet. De har även använts som lösningsmedel i parfymer och bekämpningsmedel. Många ftalater har visats kunna påverka reproduktionen och vara hormonstörande. Fyra är förbjudna i alla varor inom EU medan en längre lista på ftalater är förbjudna i leksaker. Ämnesgruppen är en av de mest spridda industrikemikalierna och ftalater återfinns både i livsmedel och i bröstmjölk.
Klorparaffiner är en annan ämnesgrupp som använts som mjukgörare, ofta som komplement tillsammans med en annan mjukgörare i högre halt. De går att hitta i vissa mjuka plastmaterial av PVC samt skumplast. Ibland används de även som flamskyddsmedel. Klorparaffiner delas in i tre varianter, kortkedjiga klorparaffiner är miljöfarliga och reglerade globalt samt i EU:s kemikalielagstiftning. Mellankedjiga klorparaffiner är klassificerade som farliga för människa och miljö. Långkedjiga klorparaffiner är varken klassificerade eller reglerade.
Mjukgörarna läcker ut ur materialet, och sprids till luft, damm och avlopp. De kan finnas i mjuka plastleksaker, PVC-(vinyl)golv, förkläden, haklappar, skötbäddar, allväderstövlar och vaxdukar. De nya ämnena som börjat användas är oftast inte klassificerade som farliga men är ännu inte lika väl undersökta. Det rör sig om aidipater, citrater, trimelliater och tereftalater och några exempel är DEHT, DOA, ATBC, DINCH och TOTM.
DEHP är den ftalat som är mest studerad i miljön. Ftalater övervakas i Stockholms slam men visar inte någon tydlig trend. Ftalaten DEHP förekommer också i Stockholms grundvatten såväl som i sediment, där halterna i sedimenten generellt är högre i sjöarna än i centrala Stockholm.
