Gå till sidinnehåll
Stockholms kommunMiljöbarometern

Djurgårdsbrunnsviken

Foto av Djurgårdsbrunnsviken från Skansen
Foto: Magnus Sannebro
Tema TEMA.3.2.2.3

Djurgårdsbrunnsviken är en vik av Saltsjön mellan Norra och Södra Djurgården. Den sträcker sig från Djurgårdsbron till Djurgårdsbrunnskanalen som sedan fortsätter till Lilla Värtan. Bottenvattnet är vanligen stillastående och isolerat från övriga delar av Saltsjön - det största djupet i viken är drygt 8 meter, i Djurgårdsbrunnskanalen är djupet bara 2 meter.

Fosforfällning i Djurgårdsbrunnsviken

Stockholms stad har genom Stockholm Vatten och Avfall genomfört en aluminiumfällning för att minska fosforhalten och därmed övergödningen i Djurgårdsbrunnsviken. Fällning med aluminiumklorid är en beprövad metod som går ut på att binda fosfor i den fria vattenmassan så att den inte längre kan bidra till övergödning. Åtgärden förväntas på kort tid ge lägre fosforhalter i vattnet, minska algblomningarna och ge en synlig positiv effekt på vattenkvaliteten med ett ökat siktdjup. Fällning är den viktigaste och mest kostnadseffektiva åtgärden för att minska övergödningen i havsviken. Åtgärden bryter den negativa spiralen med internbelastning, och gör att andra åtgärders effekt syns bättre. Principen för fällning är densamma som vid dricksvattenframställning och metoden används för att förbättra vattenkvaliteten i sjöar såväl i Sverige som internationellt. Fällningen genomfördes under hösten 2020.

Djurgårdsbrunnsvikens miljötillstånd

Djurgårdsbrunnsviken påverkas i ovanligt hög grad av bräddningar, dessa svarar för ungefär hälften av fosfortillförseln, medan resten huvudsakligen kommer med dagvatten från bebyggelse. Halterna av fosfor och kväve är mycket höga, liksom klorofyllhalterna. Det isolerade bottenvattnet är vanligen syrefritt med ibland mycket höga halter av svavelväte och fosfor. Siktdjupet är mycket litet, mellan 1 och 2 meter. Bakterietalen är vanligen låga, enstaka år har dock badvattenkvaliteten varit otjänlig.

Halterna i sedimenten av kvicksilver och koppar är höga, extremt hög kvicksilverhalt har påträffats vid Djurgårdsbron. Övriga metaller förekommer i måttliga halter. PAH-halterna är låga medan PCB-halterna är höga. Den stationära rovfisken (gädda och abborre) innehåller förhöjda halter av kvicksilver. Halterna i 3 hg-abborre beräknas vara högre än Livsmedelsverkets gränsvärde på 0,5 mg/kg. Halterna av PCB, PBDE och PFOS i fisk är kraftigt förhöjda jämfört med bakgrundshalter.

Tema