Miljöbarometern
Stockholms fågelfauna är relativt artrik för en storstad, mycket beroende på variationen av livsmiljöer som stadens blågröna infrastruktur erbjuder. Fåglar har ofta bra spridningsförmåga, men uppsplittring av landskapet påverkar artsammansättningen. Särskilt påverkade blir de arter som kräver lite större ytor. Exempelvis behöver sånglärka stora öppna gräsmarker, medan tofsmes och talltita föredrar sammanhängande ytor av äldre barrskog.
Svarthakedopping hör till de litet ovanligare fågelarterna man kan få se i Stockholm, bland annat i Kyrksjölötens naturreservat. Hägerkolonin vid Isbladskärret på Djurgården är en annan sevärdhet.
De flesta (omkring 20) av landets rovfågel- och ugglearter besöker då och då Stockholm, men endast hälften av dessa häckar här. Till de senare hör duvhök, som gynnas av stadens rikliga tillgång på kråkfåglar och duvor. Duvhöken behöver äldre, kraftiga träd för sina risbon.
Till de åtgärder som görs för att gynna stadens fågelliv hör uppsättning av fågelholkar och plantering av bärande träd och buskar. Många andra insatser för biologisk mångfald gynnar även fåglarna, t ex anläggning av våtmarker och smådammar eller utläggning av stenmassor som kan tjäna som häckplatser för sjöfåglar.
Innerstadens lufthav nyttjas om sommaren av tornseglare, som gärna bygger bo under takpannor. Den sällsynta arten svart rödstjärt är också knuten till stenstaden; 2015 hördes den sjunga från både Musikmuseets och Dramatens tak! Under vintrarna samlas tusentals sjöfåglar i de öppna vattnen vid Norrström, där staden bedriver fågelmatning sedan 1950-talet.
