Miljöbarometern
Den fysiska livsmiljön för vattenlevande organismer sammanfattas i begreppet hydromorfologi, som innefattar såväl flöden som utseende, form och funktion hos ekosystemet. Bedömning av den fysiska livsmiljön baseras på tre huvudfaktorer. Dels kartläggs och bedöms möjligheten till spridning och fria passager för djur, växter och sediment, vilket kallas för konnektivitet. Den andra faktorn kallas för morfologiskt tillstånd och i den ingår bland annat kartläggning av ett vattens närområde med hänsyn till andel konstgjord eller bebyggd yta. I den tredje huvudfaktorn, hydrologisk regim, bedöms vattenflöde och vattennivåändringar i ett vattenområde.
För att beskriva och bedöma den mänskliga påverkan på den fysiska livsmiljön har utredningar utförts för en del av vattenförekomsterna i Stockholms stad. Utredningarna omfattar dels beskrivning av mänsklig påverkan på den fysiska livsmiljön utifrån de tre huvudfaktorerna samt även förslag på möjliga åtgärder som identifierats för att förbättra livsmiljöerna för vattenlevande växter och djur.
På flera platser är det tekniskt omöjligt eller ekonomiskt orimligt att återställa den påverkan som en flerhundraåriga stad utgör. Huvudsyftet med de föreslagna åtgärderna i utredningarna är därför inte att återställa till ett opåverkat tillstånd utan snarare att förbättra livsmiljöerna så långt det är möjligt samtidigt som staden växer och utvecklas. Med hjälp av både naturliga och tekniska innovativa lösningar går det att göra mycket för att förbättra livsmiljöerna och förutsättningarna för fisk och annan fauna. Åtgärderna ska ses som förslag som ska utredas och projekteras vidare av de ansvariga förvaltningarna i staden.