PFOS (perfluoroktansulfonat) tillhör gruppen högfluorerade ämnen (PFAS). De högfluorerade ämnena är en grupp mycket stabila ämnen som bryts ned mycket långsamt eller inte alls i naturen. Därför är de bioackumulerande, dvs. de ansamlas i levande organismer. PFOS är mycket svårnedbrytbart, ansamlas i organismer och är kroniskt giftigt, reproduktionsstörande och giftigt för vattenlevande organismer År 2000 började huvudproducenten av PFOS att fasa ut tillverkningen. Inom EU är PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS nu förbjudna, med vissa undantag. PFOS ingår även i Stockholmskonventionen för persistenta organiska miljögifter samt i FNs luftvårdskonvention. Detta har medfört att användningen av PFOS minskat, även om det fortfarande tillverkas.
Högfluorerade ämnen används för att skapa släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. De används till exempel i textilier, impregneringsmedel, golvvax, skidvalla och brandsläckningsskum. Det finns hundratals olika högfluorerade ämnen.
PFOS i ytvatten har sedan 2012 undersökts vid tre platser i Stockholm inom miljöförvaltningens miljöövervakning, Drevviken, Årstaviken, och Saltsjön. Från år 2013 har provtagningen utökats i både inlandsvatten och kustvatten.
PFOS i Stockholms ytvatten kommer från en mängd olika diffusa källor. Framförallt läcker PFOS ut från olika produkter där det kan ingå. PFOS har tidigare används i rengöringsmedel, och i impregneringsmedel i en rad produkter såsom mattor, möbler, papper, textilier och läder. Nuvarande användning av PFOS är vid förkromning av metall, inom halvledarindustrin och i hydrauloljor inom flygindustrin.. De diffusa källorna kanaliseras sedan via dagvatten och reningsverk ut i ytvatten. PFOS kan också läcka från förorenade markområden där man tidigare använt till exempel brandsläckningsskum som innehållit PFOS. En hel del kommer också med långväga atmosfärisk transport.