PCB i fisk

PCB är ett miljögift som ansamlas starkt i fisk. Man kan se i den nationella övervakningen av miljögifter att halten PCB i fisk minskat kraftigt sedan användningen förbjöds på 70-talet, men PCB finns fortfarande kvar i fisk och sediment i våra vattendrag.

2010 startade en årlig övervakning av halten PCB i abborre från tre av Stockholms vattenområden; Drevviken, Årstaviken och Saltsjön. Sedan 2013 ingår även Brunnsviken i övervakningen.

Koncentrationen av PCB kan mätas i mängd per gram fisk (färskvikt), men eftersom PCB ansamlas i fettet kan man också mäta PCB som mängd per gram fett (fettvikt). Halterna av PCB i den nationella övervakningen av miljögifter mäts på fettviktsbasis.

Diagrammet visar medelhalter av summan av sju varianter (kongener) av PCB i abborre mätt på fettviktsbasis.

Medelhalter av summa-PCB i fisk (fettvikt)
Vattenområde Senaste värdet Datum
Brunnsviken 5,0 2016
Djurgårdsbrunnsviken 3,8 2016
Drevviken 2,2 2016
Fiskarfjärden (Klubben) 0,3 2016
Fiskarfjärden (Vårberg) 1,3 2016
Judarn 0,2 2016
Lilla Värtan 1,9 2016
Långsjön 0,6 2016
Magelungen 0,8 2016
Riddarfjärden 2,0 2016
Råcksta Träsk 0,9 2016
Ulvsundasjön 2,6 2016
Årstaviken 3,7 2016
Datakälla: Miljögiftsövervakning i ytvatten och fisk i Stockholm 2013.

Kommentar

Trots att PCB förbjöds i Sverige redan på 1970-talet återfinns PCB fortfarande i fisk i sjöar eftersom dessa ämnen bryts ner mycket långsamt. Generellt sett är halterna av PCB i fisk högre i södra delen av Sverige jämfört med längre norrut.

I Årstaviken och Drevviken var de uppmätta halterna i samma storleksordning år 2013 som
2010, medan de i Djurgårdsbrunnsviken var ungefär fyra gånger lägre år 2013 än 2010. Den analyserade fisken har varierat i storlek mellan provlokaler och år vilket kan påverka skillnaden i halter.

Halterna av PCB i Stockholms fisk är kraftigt förhöjda jämfört med halter uppmätta i den nationella övervakningen av PCB i fisk.
Indikator TEMA.6.6.5
Senast uppdaterad: 2017-04-25
Ansvarig organisation
  • Miljöförvaltningen

Dokument