Redan under slutet av 1600-talet odlades sannolikt fisken grönling (då kallad ”smärling”) i dammar på Djurgården i Stockholm. Idag är Igelbäcken på Järvafältet känd för sin förekomst av den i Sverige ovanliga fiskarten, som är självreproducerande i området.
Grönlingen är en bottenlevande fisk som föredrar steniga bottnar med gott om gömställen. Tidigare har grönlingen varit rödlistad men med hjälp av åtgärdsprogram har beståndet blivit livskraftigt igen inom Sverige. Igelbäcken delas av flera kommuner som utfört olika åtgärder för att förbättra förutsättningarna för grönlingen. I Stockholms stad har trots detta utvecklingen av grönlingbeståndet gått åt fel håll de senaste åren, vilket möjligtvis kan förklaras av ovanligt torra eller blöta regnperioder under grönlingens lek.
Provfiske med elfiskemetoden utförs årligen i Igelbäcken av Sportfiskarna och Vaaka Naturkonsult på uppdrag av berörda kommuner. De enskilda lokalerna provfiskas vartannat år enligt ett rullande schema. Det är främst Igelbäckens förekomst av grönling som studeras men även andra fiskarter samt kräftor registreras i det standardiserade fiske som utförs. Provfiske har genomförts sedan 1999 vid Ulriksdal och Eggeby gård, senare har andra lokaler tillkommit.
Utvecklingen går åt fel håll