Miljögiftsövervakning i stadens vatten

Miljögiftsövervakningen syftar till att beskriva hur vi påverkar den yttre miljön och hur människor exponeras för farliga ämnen. Störst fokus ligger på övervakning av vattenmiljön eftersom denna övervakning är reglerad i vattendirektivet.

I Stockholms stad har diffusa föroreningskällor från exempelvis vägar, bebyggd miljö och miljöfarliga verksamheter stor betydelse för påverkan på vattenmiljön. Föroreningarna från dessa källor sprids i huvudsak till stadens vattenförekomster via dagvatten.

Vad är miljögiftsövervakning

Miljöövervakning innebär att kartlägga tillståndet i miljön och hur det påverkas av mänskliga aktiviteter. Sådan information är viktig dels för att få underlag till prioriteringar av vilka åtgärder som är mest angelägna och dels för att följa upp effekterna av genomförda åtgärder. Eftersom effekterna ofta är långsamma behövs långa mätserier för att se förändringar över tid.

Miljögiftsövervakningen, det vill säga övervakningen av skadliga ämnen och miljögifter, syftar till att besvara många olika frågor om tillstånd, orsaker och förändringar. Den ger information om hur miljöstatusen i Stockholm är i förhållande till miljökvalitetsnormer, till exempel i vattendirektivet. Genom screeningaktiviteter fås kunskap om nya ämnen som kan behöva övervakas. Övervakningen behöver utvecklas så att den även ger information om människors exponering för skadliga ämnen och hur den förändras över tid.

Vattendirektivet

EU:s ramdirektiv för vatten omfattar sjöar och vattendrag, kustvatten och grundvatten. För närvarande berörs Stockholms stad av 21 ytvattenförekomster, varav flera delas med andra kommuner. Därutöver berörs i liten utsträckning tillrinningsområdet till två grundvattenförekomster. Förekomsterna i sig ligger dock i angränsande kommuner.

Det övergripande målet med vattenförvaltningsarbetet är att alla vattenförekomster ska uppnå en god kemisk och ekologisk status. För de vattenområden som idag inte gör det har Vattenmyndigheten beslutat om en tidsfrist till år 2021 eller 2027. Den kemiska ytvattenstatusen bestäms av halterna av så kallade prioriterade ämnen. För de för närvarande 45 prioriterade ämnena finns EU-gemensamma miljökvalitetsnormer i ytvatten och biologiska prover. De är införda i svensk rätt genom Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2019:25. Sverige har också beslutat om nationella gränsvärden i sediment för fem ämnen. Normerna är så kallade gränsvärdesnormer, viket innebär att de är bindande gränser som inte får överskridas efter ett visst datum. Det finns undantag i form av mindre stränga krav för kvicksilver och polybromerade difenyletrar (PBDE). Halterna av dessa ämnen får dock inte öka i vattenförekomsterna trots att kravet på att nå god status inte gäller dessa ämnen. Miljökvalitetsnormerna är inte direkt bindande för enskilda utan riktar sig till myndigheter och kommuner som ska se till att miljökvalitetsnormerna uppfylls. Detta kan ske via exempelvis tillsyn och planer som beslutas, samt genom information.

Även bedömningen av den ekologiska statusen bygger delvis på halter av kemiska ämnen, så kallade särskilda förorenande ämnen (SFÄ) som väljs ut av varje EU-land. Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram bedömningsgrunder för 26 ämnen.

Ansvar för miljöövervakningen

Huvudaktör för miljögiftsövervakningen är miljöförvaltningen, som har ansvar för samordning av all miljöövervakning i stadens vatten. Stockholm Vatten och Avfall utför regelbundna provtagningar inom ramen för sin recipientkontroll i sjöar, vattendrag och Stockholms innerskärgård. Delar av vattenövervakningen genomförs inom regionala samarbeten, bland annat Svealands Kustvattenvårdsförbund, Mälarens vattenvårdsförbund och Bällstaågruppen. Stadens vattenövervakning samordnas med Länsstyrelsens regionala övervakning.