Spridning av kadmium

Tillförseln av kadmium till Stockholm har minskat, bland annat på grund av förbud av kadmium i olika produkter (till exempel batterier) samt förbud av kadmiumförorenade ämnen, som till exempel fosfor i tvättmedel. Den största mängden kadmium i samhället finns troligen kvar i gamla produkter. Uppskattningarna över mängder i olika produkter är mycket osäkra, men i och med förbuden kan mängderna antas ha minskat. Kadmium har tidigare använts som stabilisator i plast, som pigment, till ytbehandling och i legeringar. Den finns också som förorening i zink. I batterier var kadmium tidigare som sagt mycket vanligt. Det är förbjudet att använda kadmium som stabilisator, pigment och vid ytbehandling men undantag finns t ex får kadmium användas som pigment i konstnärsfärg.

Kadmiumspridning uppstår på olika sätt, bland annat från diffusa utsläpp genom användningen av varor och produkter. Det totala utsläppet är omkring 20 kg per år (begränsat till utsläpp till mark, vatten, luft och avloppsvatten).

Utsläpp av kadmium är till stor del trafikrelaterat. Kadmium har till exempel uppmätts i tvättvattnet från biltvättar (0,6 kg kadmium per år) och kan även finnas i mycket låga halter i bensin (3,6 kg), däck (5 kg), bromsbelägg (0,1 kg) och vägbeläggning (5 kg). Kadmium tillsätts sannolikt inte i dessa produkter utan kommer med som ett spår med andra ämnen. Relativt stora mängder kadmium når Stockholm från andra regioner via atmosfäriskt nedfall. Kadmium ligger årligen långt under de kvalitetsnormer som finns i luft. Under 2003 beräknades omkring 11 kg kadmium komma från atmosfäriskt nedfall. Kadmium i luft har dock inte mätts sedan dess, men nivåerna antas ligga runt samma storlek, då variationen i halterna varit små (under 1993-2012 låg halten kadmium på 0,03-0,1 µg/l, viktat medelvärde utifrån nederbörd). Denna källa är därmed den enskilt största källan till spridning i Stockholmsmiljön.