Totalfosfor i sjöar

Indikator TEMA. 3.1.17.1. 1

Fosfor är det näringsämne som vanligtvis tar slut först i sötvatten. Fosforbrist är den vanligaste begränsande faktorn för cyanobakteriers och växters tillväxt. Därför styr tillgången på fosfor hur mycket växter det finns i en sjö. När en sjö ska bedömas om den är övergödd eller inte är fosforhalten det viktigaste näringsämnet som ska kontrolleras.

Totalfosfor innefattar både fosfor som är direkt tillgängligt för växterna och fosfor som är bunden i organismer och mineraler.

Målet är att totalfosforhalten ska minska i Stockholms sjöar. Sjöar som i dagsläget har låga, eller måttliga halter av totalfosfor, ska fortsatt ha låga nivåer.

Det kan vara stora skillnader i totalfosforhalten mellan olika år beroende av varierande väderförhållanden, som nederbörd till exempel. Därför tillämpas rullande 3-års medelvärden för att jämna ut stora skillnader mellan åren. Provtagningarna av totalfosforhalt sker i augusti.

Diagram
Tabell
Jämför

Ytvattnets innehåll av totalfosfor i augusti, rullande 3-års medelvärden.

Välj vattenområde

Datakälla: Stockholm Vatten

Exportera data till Excel

Senaste värdet:

44 µg/l (2024)

Utgångsvärde:

79 µg/l (2000)

Kommentar

Av de 23 redovisade vattenområdena är fyra småvatten inte är klassade som vattenförekomster. Fosforhalterna i Isbladskärret, Spegeldammen och Lappkärret är höga men i Laduviken kan en tydlig minskning noteras under senare år. I mer än hälften av de återstående sjöarna har fosforhalterna minskat mellan åren 2010-2022. Minskningen är tydligast i Trekanten som aluminiumbehandlades år 2011 för att binda fosfor i bottensedimenten. Fastläggning av fosfor i de djupare bottnarna genom kemisk fällning bidrar till att minska algblomningar och ökar siktdjupet. För att en fällning ska få bestående verkan är det viktigt att minska tillförseln av fosfor från land. År 2020 behandlades Sicklasjöns sediment och 2021 Magelungens sediment. Det planeras för liknande åtgärder i flera av stadens sjöar.