Slam och avloppsreningsverk

Mikroplast i slam

Den stora andelen mikroplast som renas bort i avloppsreningsverken hamnar i avloppsslammet. Både stora och små källor till mikroplast sprids via avloppsvatten och slam.

Mikroplast i slam och i utgående avloppsvatten från olika källor årligen:
Däckslitage:
Slam: 107 - 131 ton
Utgående avloppsvatten: 2,7 - 27 ton

Konstgräsplaner och liknande aktivitetsytor:
Slam:15 och 19 ton
Utgående avloppsvatten: 0,38 - 3,8 ton årligen

Stadens tvätt av textilier samt användning av kemiska och kosmetiska produkter
Slam: 3,2 - 72 ton (Henriksdal) och 1,3 - 30 ton (Bromma).

Slammets slutanvändning

Slam från Henriksdals avloppsreningsverk har tidigare använts för att täcka gruvdeponin i Aitik men lagras nu normalt sett in för att kunna spridas på åkermark på samma sätt som slammet från Bromma reningsverk. Regeringen utreder ett förbud mot slamspridning på åkermark som kan komma att påverka slamhanteringen i framtiden.

Ny avloppsrening

Bygget av Stockholms framtida avloppsrening (SFA) pågår och planeras att tas i drift år 2026. Då kommer Bromma reningsverk att läggas ner och allt avloppsvatten att ledas till Henriksdal. Där kommer ny reningsteknik att användas, så kallad membranbioreaktor (MBR). Med den här nya tekniken kommer ännu mer mikroplast att kunna avskiljas från utgående vatten och därmed hamna i slammet. Om ett förbud mot spridning skulle träda i kraft och alternativet är förbränning kommer en större andel mikroplast att tas ut ur kretsloppet.

Brist på kunskap

Kunskapen om effekter och eventuell transport av mikroplast som sprids med slammet i miljön är idag väldigt begränsad. Det saknas även kunskap om eventuella effekter av mikroplast i jordbruksmark på såväl marklevande som vattenlevande organismer. Endast ett fåtal studier finns i dagsläget som tyder på att det kan ske upptag i organismer. BASEMAN och PLASTTOX är exempel på forskningsprojekt som undersökt detta.