Totalfosfor i sjöar

Fosfor är generellt det näringsämne som först tar slut i sötvatten och fosforbrist är den vanligaste begränsande faktorn för växternas produktion. Tillgången på fosfor styr därför hur mycket växter som kan finnas och är det viktigaste näringsämnet för att bedömma om en sjö är övergödd eller inte. Totalfosfor innefattar både fosfor som är direkt tillgängligt för växterna och fosfor som är bunden i organismer och mineraler.

Totalfosforhalten ska minska i Stockholms sjöar eller bibehållas i de sjöar som idag har låga eller måttliga halter. Rullande 3-års medelvärden tillämpas för att jämna ut stora skillnader mellan åren som beror på variationer i väderförhållandena, till exempel nederbörd. Provtagning sker i augusti.

Ytvattnets innehåll av totalfosfor i augusti, rullande 3-års medelvärden.
Datakälla: Stockholm Vatten

Kommentar

I de flesta av stadens vattenområden har fosforhalterna minskat under senare år, men majoriteten har fortfarande höga till extremt höga halter. Minskningen är tydligast i Långsjön och Trekanten som aluminiumbehandlades år 2006 respektive 2011 för att binda fosfor i bottensedimenten.

Tillståndsklassning

 Dålig >55 µg/l
 Otillfredsställande 37–55 µg/l
 Måttlig 22–37 µg/l
 God 16–22 µg/l
 Hög <16 µg/l

Dokument