Totalkväve, sjöar

Totalkväve innefattar både kväve som är direkt tillgängligt för växterna och kväve som är bundet i organismer och mineraler. Kväve är efter fosfor det viktigaste näringsämnet i sötvatten. Fosfor brukar vara det ämne som bestämmer hur mycket växter som kan finnas. I sjöar, som är starkt påverkade av mänskliga aktiviteter, kan dock fosformängden bli så stor att kväve istället är det ämne som förekommer i underskott. Tillförseln av kväve kommer då att avgöra hur stor växternas produktion blir. Kvävebrist leder ofta till blomning av blågröna alger, som kan utnyttja kväve från luften.
Ytvattnets innehåll av totalkväve i augusti, rullande 3-års medelvärden.
Vattenområde Senaste värdet (mg/l) Datum
Bällstaviken  0,5 2017
Drevviken  0,6 2017
Fiskarfjärden (Klubben)  0,4 2017
Flaten  0,4 2017
Görväln  0,4 2016
Isbladskärret  2,5 2017
Judarn  0,5 2017
Karlbergskanalen, Klara Sjö  0,6 2017
Kyrksjön  1,6 2017
Laduviken  0,6 2017
Lappkärret  1,1 2017
Lillsjön  2,1 2017
Långsjön  0,7 2017
Magelungen  0,7 2017
Riddarfjärden  0,4 2017
Råcksta Träsk  0,9 2017
Rödstensfjärden  0,4 2016
Sicklasjön  1,0 2017
Spegeldammen  1,3 2017
Trekanten  0,5 2017
Ulvsundasjön  0,3 2017
Årstaviken  0,5 2017
Ältasjön  1,0 2017
Datakälla: Stockholm Vatten

Kommentar

Ungefär hälften (11 av 21 vattenområden) visar på höga till mycket höga kvävehalter. Halterna visar inte så stora variationer mellan åren, även om en svagt positiv trend kan urskiljas för de flesta sjöarna.

Tillståndsklassning

 Extremt höga halter >5,0 mg/l
 Mycket höga halter 1,2–5,0 mg/l
 Höga halter 0,6–1,2 mg/l
 Måttligt höga halter 0,3–0,6 mg/l
 Låga halter <0,3 mg/l