Siktdjup i sjöar

Siktdjupet mäts med en vit, eller svart och vit, skiva som sänks ner i vattnet till det djup där den inte längre syns. På det djupet återstår ca 10 % av ljuset vid ytan. På lite drygt det dubbla siktdjupet, med ca 1 % av ljuset vid ytan, går gränsen för hur djupt fastsittande växter kan finnas. Siktdjupet varierar ganska mycket under året. Det brukar vara minst under våren, när mängden planktonalger är stor. Siktdjup kontrolleras i samband med Stockholm Vattens ordinarie provtagning i augusti.

Färgerna visar tillstånd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, sjöar och vattendrag (1999). Många av Stockholms sjöar är så grunda att stora siktdjup, enligt bedömningsgrunderna, inte kan uppnås.

Siktdjupet i augusti, rullande 3-års medelvärden.
Färgruta Årstaviken
Datakälla: Stockholm Vatten

Kommentar

I stort sett samtliga vattenområden har måttligt till mycket litet siktdjup. Endast Flaten har stort siktdjup. Ökade halter av löst organiskt material har under de senaste två decennierna noterats för många sjöar och vattendrag i landet. Denna s.k. brunifiering orsakas av ett ökat flöde av nedbrytningsprodukter från framför allt växter på land. Brunifieringen påverkar siktdjupet, vilket sannolikt är en orsak till att siktdjupet har minskat i flera av Stockholms sjöar under senare år.
Indikator TEMA.3.1.18.13
Senast uppdaterad: 2017-05-18
Kontakt