Klimat- och väderstatistik

Bild på SLB:s mätstation Torkel Knutssonsgatan
Foto: Lars Törnquist

Att övervaka klimatförändringar innebär att observera väder under lång tid, oftast flera decennier, för att kunna analysera trender. Här redovisas klimat- och väderstatistik för Stockholm, främst baserat på data från SMHI:s mätstation vid Observatorielunden i centrala Stockholm.

Klimatet beskrivs av de statistiska mått som vädret har på en viss plats eller område för en period på minst några decennier. Att övervaka klimatförändringar innebär alltså att observera väder under lång tid. Genom ökad kunskap om den naturliga variationen i dagens klimat kan prognoser om framtida klimatförändringar sättas in i ett sammanhang. Övervakningen utgör också ett stöd för stadens arbete med klimatanpassning. Särskilt förekomsten av extrema väderhändelser och dess effekter är intressant att analysera.

Framtagande av klimatindikatorer gör att förändringarna kan följas och presenteras på ett pedagogiskt sätt. Man bör då man observera att mätserierna är olika långa. Det beror bland annat på att SMHI gradvis har gjort mer data tillgängligt från sina mätstationer.

För medeltemperatur och nederbörd redovisas dels årsvärden och dels medelvärdet för referensperioden 1961-1990. Som komplement till mätserien över medeltemperatur i Stockholm redovisas också en längre mätserie över korrigerad medeltemperatur, som kompenserar för den s.k. värmeöeffekten i tätbebyggd miljö. Denna dataserie är framtagen av Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.

Klimatet i Stockholm i korthet

  • Klimatet har blivit varmare i Stockholms stad de senaste 25 åren, jämfört med referensperioden 1961-1990. Ökningen i årsmedeltemperatur är en dryg grad
    (+1,2°C), uppmätt vid Observatorielunden.

  • Den största temperaturökningen har skett under vintern, ökningen för vissa vintermånader är mer än +1,5°C. Men även juli och augusti har blivit varmare.

  • 2014 var det varmaste året som uppmätts i Stockholm, årsmedeltemperaturen var 8,8°C (drygt två grader varmare än medelvärdet).

  • Årsnederbörden har ökat något, samtidigt som antalet nederbördsdagar har minskat = nederbörden per regntillfälle verkar ha ökat.
  • Stockholm har varit förskonat från skyfall under lång tid, men det kan inträffa vilket år som helst. SMHI:s definition av skyfall är minst 50 mm/timme.
  • Snömängderna i Stockholm har gradvis minskat de senaste 100 åren, mer nederbörd faller som regn på vintern.

Temperatur

Årsmedeltemperatur

Den globala medeltemperaturen har enligt IPCC ökat med 0,85°C under perioden 1880 till 2012. Årsmedeltemperaturen i Stockholms län har ökat från 5,8°C under referensperioden 1961-1990 till 6,9°C under perioden 1991-2008, en ökning med +1,1 grader (SMHI, 2010).

För Stockholms stad var medeltemperaturen 6,6°C för perioden 1961-1990, mätt vid Observatorielunden. Den så kallade ”urbana värmeö-effekten” förklarar den högre medeltemperaturen i staden jämfört med länet. Medelvärdet för Stockholm perioden 1991-2015 var 7,8°C, alltså +1,2°C varmare. 2014 var det hittills varmaste året som uppmätts, såväl globalt som i Stockholms stad. Årsmedeltemperaturen i Stockholm var då 8,8°C, vilket är drygt två grader varmare än normalvärdet för referensperioden 1961-1990.

Säsongsmedeltemperatur

Medeltemperaturen i Stockholm har ökat under alla fyra årstider, när man jämför perioden 1961-1990 med 1991-2015. Den största temperaturökningen har inträffat under vintern (dec-feb), där medeltemperaturen har ökat med +1,5°C. För övriga årstider var förändringen: våren (mars-maj) +1,2°C, sommaren (juni-aug) +0,9°C och hösten (sept-nov) +0,7°C. När man studerar enskilda månader ser man att nästan alla har blivit varmare,  störst har ökningen varit i januari och april där medeltemperaturen ökat med +1,7°C (se figur nedan). Månaden juni har faktiskt blivit kallare, -0,2°C, medan oktober är i stort sett oförändrad.

Månadsmedeltemperatur i Stockholm, uppmätt vid SMHI:s mätstation i Observatorielunden. Jämförelse av medelvärden för referensperioden 1961-1990 (blå) och 1991-2015 (röd), gröna staplar visar differens för respektive månad.

Nederbörd

Årsnederbörd

Årsmedelnederbörden för Stockholms län för referensperioden 1961-1990 var 612 mm/år. För perioden 1991-2008 var årsmedelnederbörden i länet 628 mm/år, vilket är 3 % högre (SMHI, 2010). Årsmedelnederbörden för Stockholms stad, uppmätt vid Observatorielunden, var 539 mm/år för referensperioden 1961-1990. Trenden för perioden 1961-2016 visar på en svag ökning av årsnederbörden i Stockholm, +6 %. 

Årsnederbörden kan variera kraftigt från år till år beroende på naturliga variationer i vädret. Högsta uppmätta årsnederbörd är 801 mm som uppmättes 1960, lägsta årsnederbörden registrerades 1901, med 357 mm. Det har blivit ovanligare med låg årsnederbörd, senaste året den var mindre än 400 mm var 1996 (se figur nedan).

Årsnederbörd i Stockholm, SMHI:s mätstation i Observatorielunden.

Årsnederbörd i Stockholm, uppmätt vid SMHI:s mätstation i Observatorielunden. Trendlinjen visar förändring 1961-2016, den röda linjen visar glidande 5-års medelvärde.

Antal nederbördsdagar

Antalet nederbördsdagar i Stockholm var i genomsnitt 173 per år för referensperioden 1961-1990, nederbörd definieras som minst 0,1 mm/dygn. Variationerna är stora från år till år, som mest registrerades 211 nederbördsdagar 1967. Minst antal är från 1975 och 1989 med 140 st. Trenden visar att antalet nederbördsdagar per år har minskat något, ca minus 5 % för perioden 1961-2016.

Statistiken visar alltså att årsnederbörden har ökat något, samtidigt som antalet nederbördsdagar har minskat. Det verkar alltså som att nederbördsmängden per regntillfälle har ökat, vilket överensstämmer med prognoser om framtidens klimatförändringar.

Snömängd

Här används indikatorn maximalt snödjup under vintern, som omfattar perioden december till april. Det innebär att kraftiga snöfall i november, såsom inträffade 2016, inte ingår i statistiken.

Snötillgången i Stockholm kan variera mycket från år till år, vilket framgår av figuren nedan. Det största maximala snödjupet uppmättes vintern 1908/09, 76 cm.  Den snöfattigaste vintern var 1972/73, då det maximala snödjupet var endast 3 cm. Medelvärdet för hela tidsperioden 1904-2016  är 28 cm årligt snödjup.

Trenden är att vinterns maximala snödjup gradvis har minskat under 1900-talet, från 35 cm för perioden 1904-1930 till 22 cm för den senaste perioden 1991-2015. Man kan också notera att de riktigt snöfattiga vintrarna har inträffat ungefär vart 25-30:e år.

 Snödjup under vintern i Stockholm, uppmätt vid SMHI:s mätstation i Observatorielunden.

Maximalt snödjup i Stockholm under vintern (december-april), uppmätt vid SMHI:s mätstation i Observatorielunden, perioden 1904-2016. Diagrammet visar även linjär trend samt 10-års glidande medelvärde. Årtal för vinterperioden refererar till år för december månad.

 

 

Delområde TEMA.1.2
Senast uppdaterad: 2017-12-05
Kontakt

klart.se

 

Nyheter

Dokument

Länkar

Mer information

Framtidens klimat i Stockholm

Kort sammanfattning av de senaste prognoserna för hur klimatet i Stockholms län kommer att förändras till år 2100.