Fosfor är det näringsämne som vanligtvis tar slut först i sötvatten. Fosforbrist är den vanligaste begränsande faktorn för cyanobakteriers och växters tillväxt. Därför styr tillgången på fosfor hur mycket växter det finns i en sjö. När en sjö ska bedömas om den är övergödd eller inte är fosforhalten det viktigaste näringsämnet som ska kontrolleras.
Totalfosfor innefattar både fosfor som är direkt tillgängligt för växterna och fosfor som är bunden i organismer och mineraler.
Målet är att totalfosforhalten ska minska i Stockholms sjöar. Sjöar som i dagsläget har låga, eller måttliga halter av totalfosfor, ska fortsatt ha låga nivåer.
Det kan vara stora skillnader i totalfosforhalten mellan olika år beroende av varierande väderförhållanden, som nederbörd till exempel. Därför tillämpas rullande 3-års medelvärden för att jämna ut stora skillnader mellan åren. Provtagningarna av totalfosforhalt sker i augusti.
